Hej hallå, hur rullar livet?
Jag insåg att jag har en hel del att berätta för er. Minns ni hunden jag skrev om i nått inlägg för länge sen som både jag och Alex förälskat oss i? Den hunden är vår nu. Lite spontant på en lång resa upp till Stockholm skrev vi till uppfödarna och redan söndagen efter åkte vi upp och hämtade vår lille Carson. Lyckligaste dagen i mitt liv. Vi åkte tidigt på söndagsmorgonen den 11 September, spenderade sammanlagt tolv timmar i bilen och sen dess har våra liv vart helt annorlunda. Som jag skrev i tidigare inlägg visste jag inte ifall vi kunde ta hand om en hund eftersom att vi ibland inte ens kan ta hand om oss själva, men allvarligt. Vi är fan de bästa jävla föräldrarna till den där lille pojken som finns. Min lilla drömfamilj. Det känns som om att det var meningen att han skulle komma till oss och den dagen vi hämtade honom var han sååå redo att flytta och att följa med oss hem.
I fredags jobbade jag min sista dag på HSB, det var ju bara sisådär fyra månader efter att jag sagt upp mig. Men ärligt, det var inte så illa i alla fall. Känns dock väldigt skönt att vara borta därifrån. Nu återstår det bara att se vad som händer i framtiden.
Blir alltid så emotionell när jag sitter själv och lyssnar på gamla listor på spotify. Speciellt när jag groggar samtidigt, usch för mig. Blir fan äcklad hur jag kan göra såhär varenda gång när jag alltid vet hur det kommer sluta.
Jag vet att jag alltid kommer att längta tillbaka till de där tomma utgångarna som vi hade i början av 2015. Vet att jag har tjatat om de där utgångarna sen de hände men allvarligt. Det var så speciellt. Vill springa fram till personerna som var med och bara skrika åt dom, vill berätta allt om hur det egentligen var, hur det egentligen är. Men till vilken nytta, det är ju ändå bara jag som drömmer mig tillbaka till det där gamla. Kom till mig, jag dyrkar dig.
Nä fy, skärpning nu Matilda. Det räcker nu,
