Vänta lite här, kan vi backa bandet. För inte alls länge sedan pratade jag och sanna om att sånna där spontana grejer som bandmedlemmar gör händer aldrig oss, vi har inte den turen. Men det verkar som om att turen har vänt i alla fall tillfälligt för att helt plötsligt så stod han bara där mitt ibland oss. Helt plötsligt hade han vart så nära att han rört mig. Hur hände ens det?
Konserten var så fruktansvärt bra, fick höra missing you och hade gåshud under cirka alltihop. Var i total extas efter den upplevelsen och trodde faktiskt inte att dagen skulle kunna bli något bättre. Jag hade fel, Winnerbäck hade en helt magisk spelning och en grym publik. Hans röst som liksom får en att känna sig hemma på något sätt och att få höra 'ett sällsynt exemplar' live var mer än vad jag hade kunnat drömma om. Okej men efter denna upplevelsen så borde ju ingen av de kvarstående uppträdandena kunna hålla samma standard? Ja hade fel, igen. Robbie Williams, vilken jävla stjärna! Han bjöd på en riktigt jävla bra show. Det var specialeffekter åt höger och vänster och även här var publiken på topp. Både Robbie och Winnerbäck hade sånna uppträdanden där man inte ville filma eller ta kort, man ville uppleva det där och då för man skulle aldrig kunna återskapa den otroligt mäktiga känslan som levererades. Det var helt galet, jag är mållös.
Att få röra honom och att ha honom så nära var lite som att få ett varmt slag på käften.
