Visar inlägg med etikett kompisar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kompisar. Visa alla inlägg

måndag 15 juni 2015

Studenten del 1


Galet hur kort tid det gått, galet hur mycket jag redan saknar dessa brudarna. Ugh, jag tror mitt hjärta blöder. 






På champagnefrukosten mådde man.
 På fotograferingen mådde man.

I klassrummet mådde man.


Kolla bara på oss hur lyckliga vi alla var. Vi spenderade vårt sista dygn som klasskompisar tillsammans på bästa möjliga sätt. Såhär i efterhand är jag så jävla glad för allt, tänk om Sabina och jag inte hade varit spontana och valt denna linjen. Inte hade jag väl någonsin kunnat tro att jag skulle längta till skolan vartenda lov eller gråta när sommarlovet började för att jag ville tillbaka. De har jag gjort, mer än en gång. Inte hade jag väl heller kunnat tro att jag skulle träffa så många människor som idag betyder så galet mycket för mig, inte heller hade jag väl kunnat tro att allting till slut skulle lösa sig.

Bästaste HVFLO!



torsdag 21 maj 2015

ikväll ska jag bli full för kärlekens skull (skoja ba, ska aldrig mer dricka.) (skoja ba igen, kbk)

Jävlar i min lilla låda vad kul jag hade det i tisdags på pubrundan!!
Dagen började med att vi hade nationellt matteprov. Det gick rakt åt helvete (fast vem hade förväntat sig någonting annat) efter det åkte jag, Sabina och Frida hem till Ölandet och började förkröka. Klockan var alltså typ tre, men fasiken vad man mådde. 
Åkte sen in till stan och samlades på Larmtorget tillsammans med alla andra skolorna. Det var kaaaaooooz. Sen delades skolorna upp och alla gick iväg till olika ställen. Min skola, CIS och plusgymnaiset gick tillsammans hela kvällen eftersom att vi inte är så många elever. Hur som haver så var vi på 4 olika ställen själva innan alla skolorna samlades och umgicks gemensamt på Cårhuset. Stod dock mest utanför och umgicks med folk där istället. 

Hade det så jävla kul tillsammans med vänner och ovänner. Mådde bra som fan (för det mesta men man kan ju inte begära att man ska vara på topp en hel kväll liksom). Var hemma ganska tidigt runt 1-2 men då man vart igång hela dagen så kändes kvällen så himla lång i alla fall. Som tur var så har man ju världens bästa syster som trots att hon börjar jobba vid 06:30 morgonen efter kommer och hämtar mig samt står och umgås lite med mina vänner innan hon lyckades få mig därifrån. Love her so much. Det hjälpte dock inte att man var hemma i hyfsat god tid för somnade ändå inte förrän vid fem tiden då en kompis följde med hem sov här. Var dock sjukt värt att vara lite halvsliten för det var lätt en av de bästa kvällarna! 

Efter att detta ser man bara ännu mer fram emot bal och studentveckan!!!


Gillar dessa brudarna så mycket. 




onsdag 8 april 2015

Wow, har så mycket att berätta för er. Ligger lite efter med uppdateringen här och har på så sätt missat att berätta om en massa galna grejer som hänt i mitt liv.

Ni vet, det hela började med att jag fick den där förkylningen som alla hade. Blev aldrig riktigt frisk ifrån den och fick en helt extrem hosta. Slutade med att jag hostade sönder ett revben och var typ döende. MEN, vem har tid att vara trasig och sjuk när man ska åka till London!? inte jag i alla fall. Ignorera smärtan och att sätta sig på planet kändes som en extremt bra idé, och det var det också. Ångrar inte en sekund att jag yoloade och hakade på när jag såg att en helt random människa frågade på instagram om någon ville följa med till London. Vem gör ens sånt? vem är så dum att den hakar på något sånt? Vilka personer är så dumma att de faktiskt genomför en sån resa!?
Svar: Ascoola Hustlers.

Resan var så sjukt bra och trots att jag med jämna mellanrum visade upp min Bitch-Mat sida så kom vi alla så sjukt bra överens och hela resan kändes bara så naturligt. Allt flöt på bra och vi gjorde inga jättemissar.... Förutom då att vi råkade hamna och bo i Londons knark kvarter de första nätterna vi sov där och att vi höll på att bli rånade när vi var på matjakt på kvällen eller det faktumet att vi höll på att bli magsjuka bara av att kolla på de matställena som fanns i närheten.

Den efterlängtade konsertdagen kom äntligen och vi bestämde oss för att stå ute. I London. Klockan halv fem på morgonen och köa i 12,5 timmar innan konserten ens började :)). Om det var värt det? Absolut. Om det kändes som om att det skulle vara värt det när man stod där och frös fötterna av sig medan man såg alla Hilton gäster sitta inne och gotta sig i värmen? Inte en chans, men att hitta fleecestrumpor inne i en halvtattig LIDL butik gjorde så att dagen kändes lite lättare att klara av, det och tanken på att vi hade massor av vittbröd och nutella att äta under dagen. Helt seriöst alltså, vittbröd och nutella är fett underskattat. Vi hade inte kommit levande tillbaka till Sverige om det inte hade vart för allt bröd, nutella och all den konstiga och egentligen ganska äckliga chokladen vi tryckte i oss. Vi stod så gott som längst fram på vår sida av kön och kom därför in och fick sjukt bra platser.  Såg Josh från YMAS bli överfallen av en halv kö för att ta en bild, tog kort på Adam Elmakias när han tog kort på oss, ÄR FUCKING MED  PÅ FLERA STÄLLEN I ADAM ELMAKIAS KAMERA, står och vinkar samt gör en dubbelhaka när Zack fucking Merricks föräldrar står och tar kort/filmar kön utanför arenan :)träffade en Alex Gaskarth look-a-like och hänge lite med....på honom under något av förbanden. Grät mig igenom Neck Deeps framträdande pga publiken blev helt galen och att knuffas fram och tillbaka med ett brutet revben var helt hemskt. Jag hade SÅ ont, jag led SÅ mycket. Som tur var så hade jag Sanna på ena sidan som gjorde sitt allra bästa för att ge mig så lite knuffar som möjligt och så hade jag A.G look-a-liken på andra och han hjälpte mig också, om det var frivilligt eller för att jag klamrade fast mig i hans arm och typ vägrade släppa honom på en halvtimme vet jag inte.. men så var det i alla fall.

All time low började att spela och alla smärtor var plötsligt som bortblåsta. De healade mig tillfälligt och fick mig i extas. Dock så valde Sanna och jag att lämna våra platser och ta oss ut mot kanten. Sjukt bra val ändå, hade en ordningsvakt som hela tiden såg till att mitt vattenglas var påfyllt med iskallt vatten samt att jag hade extremt bra utsikt över scenen där jag stod, inga huvuden i vägen och jag var fortfarande inom en 25meters gräns från Jack. Vilket innebär typ att om jag ville så skulle jag typ kunnat ramma alla människor i publiken, slagit ner ordningsvakterna, hoppat upp på scenen, förklarat min kärlek för Jack, fått honom att inse att han nog älskar mig också och sen rymmer vi bort till Neverland där vi gifter oss. Fin historia att berätta för barnen ändå! Gjorde dock inte detta för har tappat så mycket kraft i sidan pga revbenet så hade ju vart lite jobbigt om jag bara kom halvvägs upp innan någon övermannade mig.
Konserten var grym. Alltså verkligen grym. Den var så värd all väntan, alla hundra dagar, alla iskalla timmar i kön och alla nära döden upplevelser. Jag skulle inte tveka en minut på att göra om det om jag fick.
Vi tog oss med nöd och näppe tillbaka till vårt "hotell" i knark kvarterna, det var nästan så att jag fick bära Josefin och Sanna på ryggen. Men vi made it. Vi kom tillbaka till "säkerheten" och Josefin kunde äntligen få sitt spraybalsam. Har nog aldrig sett en sån lycka i någons ögon eller hört lyckan så tydligt i någons tonfall som när vi kom tillbaka och det första hon utbrister är "ÅH MITT SPRAYBALSAM!" vi andra prioriterade vatten, sömn och överlevnad. Men inte Josefin..spraybalsamet var det viktiga att komma tillbaka till...vem vill dö i Londons mörka delar med en tova i håret liksom?? Inte vi i alla fall.

Dagen efter packade vi ihop oss och kunde med lite sorg i hjärtat checka ut från vårt extremt ofräscha och kameraövervakade rum. Vi lyckades ta oss tillbaka till Oxford street (alltså till de finare delarna av staden igen), satt på tuben och sjöng en basversion utav Remembering Sunday. Hittade en mataffär som sålde FRUKTSALLAD och grät lite av lycka över vårt fynd. Köpte på oss litervis med dricka och CHIPSBJÖRNAR, har aldrig vart med om något bättre än de där chipsbjörnarna. Hittade en halvsliskig park där vi bestämde oss för att slå läger och äta vår fruktsallad....och dricka allt vi hittade..och bli kompis med varenda fågel som kom. Ulla-Magnus (englands duv version av Conchita wurst) gjorde sitt bästa för att Bertrud skulle återgå till den ljusa sidan och sluta hänga med "de tuffa gänget". Hon lyckades inte, Bertrud är forever lost to the dark side.
Försökte att hitta vägen till vårt sista hotell och alltså, egentligen var det inte så svårt men det tog oss i stort sett hela dagen och det krävdes att Bitch-Mat skulle behöva komma fram och överge sitt resesällskap och fortsätta att vandra ensam ute i Londons ödemark medan de andra försökte att förstå vart vi skulle. Alltså det lyckoskriket jag gjorde när jag såg att det stod rätt namn på skylten i vägkanten, har aldrig känt så innan. Ville helst av allt bara slänga ifrån mig väskan och springa fram och krama skylten. Men det gjorde jag inte, för det hade ju vart konstigt.
Tog oss in på rummet vilket var i toppklass jämfört med allt vi haft innan. Kände mig nästan lite kunglig när jag gick in i rummet, mobilen anslöt till hotellets WIFI, det var städat och jag visste att det fanns riktig mat i restaurangen. Vi gick och åt, SPAGETTI MED FUCKING KÖTTFÄRSSÅS OCH DET VAR SÅ JÄVLA GOTT FÖR DET VAR DEN FÖRSTA MAT VI ÄTIT PÅ TYP FYRA DAGAR. Till det drack vi, resan till ära - Stella.
När maten avnjutits, törsten var släkt och vi hade lyckats skämma ut oss för alla som var innanför hotellets väggar så gick vi tillbaka och dränkte resten av våra sorger i flaskvatten och chipsbjörnar. Oh those chipsbjörnar, vad jag saknar dem. Tidigt morgonen efter var det dags att bege oss till flygplatsen för att avsluta resan. Sjukt var jag är glad att vi gjorde det. Att få se bandet, att få nya vänner för livet, att bara ha så galet jävla kul och YOLOA genom halva London. Som sagt skulle jag inte tveka en sekund på att göra om det om jag kunde.  TACK så jävla mycket brudar, ni är bäst och jag längtar tills STD2 och STD - the hustler version kommer ut så att vi kan reunioniona (ja det är ett ord) oss och chilla gääälet på livet igen.


blev ett väldigt långt inlägg så fortsätter att berätta i ett annat lite senare idag! pussåkraaam


här hade vi fått i oss både fruktsallad och litervis med vatten. Ni ser ju bara på oss hur glada vi är pga det.


I'm more than a bird
I'm more than a plane
I'm a birdplane
I'm a birdplane
 A motherfucking birdplane

onsdag 30 juli 2014

Best friends? More like siblings.

Att gå runt med en otäck känsla i kroppen hela tiden, att aldrig riktigt veta hur man ska reagera att känna sig försvarslös och att inte kunna göra någonting, det är så det känns att vara livrädd för att sin bästa vän ska dö. Jag är livrädd för att en dag vakna upp och få ett samtal eller läsa ett sms från dennes föräldrar. Jag är så trött på att hela tiden behöva känna att det är mitt ansvar att kolla så att personen vaknat på morgonen. Jag har tagit på mig alldeles för stort ansvar för detta men jag bryr mig så mycket om denna människa och allt jag vill är att den ska må bra. Att veta att dennes problem är så svåra och att veta att ens bästa kompis kan kollapsa mitt framför ögonen på en är en så ruskigt läskig känsla. Jag vill inte ens vara själv längre med personen som vet så himla mycket om mig för att jag fruktar vad som kan hända.

Jag vet inte vad jag skulle göra om det hände något. Jag vill inte ens tänka tanken på att det skulle kunna hända något. Jag vet ingenting längre, jag är helt enkelt bara livrädd.






måndag 12 maj 2014

AWESOME

Är så gääälet brutaaaalt jävla trött. Har knappt sovit på en vecka, men det gör inget för att det har vart så grymt kul. Har dock vart regn och blåst hela tiden vilket förstörde lite.

Jönköping var iaf asnice, borde fan ha magrutor efter de dagarna för att man skrattade så mycket. De där brudarna är så gääälna. Fick äntligen äta pizzan som jag längtat efter sen i Oktober, fick hemkörning av mc donalds, gick bokstavligtalat in i väggen och några gubbar som lika gärna kunde vart våra pappor ville typ gifta sig med oss. Det var asnice.  Var även på något jävla krematorium det var brutalt. Hade allsång i bilen och köpte massa polkagrisar. 
Kom hem i torsdagskväll och då var det bara att duscha, packa om och sedan sova. 
Stockholm var också asnice, bodde hos Sabinas morbror och hans fru vilket också var asnice.. ja allt i mitt liv är asnice nu för tiden. Chillade runt en massa på stan, åt världens godaste tacotallrik, kollade på eurovision, chillade med Anton Ewald och tog hiss-selfies samt gick vilse på NK (det var bara den gången vi var lite vilse, annars hade jag STENKOLL på vart vi var och vart vi skulle, är så imponerad på mig själv. Hade vi inte åkt upp och ner en massa på NK så hade jag hittat ut därifrån utan problem också.) 
När vi skulle till bussen igår så åkte vi förbi Gullmarsplan, såg liksom allting. Stället där vi träffade Gristian, trappan vi gick ner för när vi var lite vilse och parken vi gick igenom. Det var sååå sooorligt.

Varje gång jag är i Stockholm så längtar jag mer och mer tills jag flyttar dit, för det ska hända. Så är det bara.

Nu känner jag dock mest för att låsa in mig på mitt rum och aldrig mer behöva träffa någon, är så trött på människor.. 






torsdag 27 februari 2014

there's nothing surgery can do, when I break your little heart in two.

Tjollahopp Tjollahej


Har inte gjort ett piss idag förutom att hälsa på hos Sanna en stund innan hon skulle iväg och jobba och typ, stalka alla invånare i Lund för försöka hitta vår kompis. Men jag hittar inte honom, ingenstans ;// blir besviken på mina stalkingskills nu faktiskt ;//. 

Saknar Frida och Sabina ganska så jättemycket men det kändes lite bättre när jag fick vara med på vår lektion via skype, hahah alltså seriöst, vilken annan lärare skulle gå med på att eleverna pratar i skype på lektionstid?? haha, only on östersjö. 


måndag 24 februari 2014

söndag 23 februari 2014

Nu minns vi..

...När Jag, Frida , Hebbe och Ronja gick till Subban och åt mat uklädsda till kossor, en kyckling och Darth Vader.




lördag 22 februari 2014

Oj, vad jag saknar detta

Kvällar som de här, då jag sitter och kollar igenom gamla bilder och ser alla gamla vänner, alla personer som man inte längre har någon kontakt med, då saknar man dem, mycket.

Saknar tiden då det var jag och bruttorna, då det var vi sju tjejer och ingen kunde skilja på det. Det fanns stunder då vi var ovänner, oense, trötta på varandra och mest kände för att slå ihjäl varandra men oftast så hade vi så jävla kul, tänk er själva. Sju stycken tonårstjejer, tänk er allt kaos. Hade så kul tillsammans med dessa tjejerna.















Nu bara saknar jag allt, saknar alla stunder i biblioteket, alla raster med kortspel i cafeterian, när Liza fastnade i en barngunga så brandkåren fick komma och klippa sönder den, när hon fastnade i en annan barngunga vid en lekpark och varken hon eller jag visste hur vi skulle få loss henne, när vi skulle tälta i Kleva med klassen i början av sjuan men det regnade så mycket att vi fick sova på skolan istället, alla so-lektioner med Hellman när alla bara satt och skrek hela tiden, när jag hade en tvilling, saknar när Elina busknackade på klassrumsdörrarna så att man fick springa som fan, alla spanska lektionerna då man satt med google translate för att försöka fatta vad läraren sa, när samma person minst en gång i veckan fick köpa OCH klippa upp sitt lås till skåpet pga låst in eller glömt nyckeln, saknar mackorna..speciellt de toastade ost-ostarna, när man alltid gick runt och kramade på någon, alla gånger man gick till macken för att köpa en klubba och sen gå tillbaka, när maten var äcklig så man bara åt knäckebröd med smör och citronpeppar, när mattanterna klantade till sig och tappade ur all mjölk på golvet, när alla i matsalen började klappa händerna så fort som någon tappade en tallrik med mat, när vi skulle sova över med klassen i Torngårdslokalen och alla var ute och gick halva natten, när vi bytte mentor stup i kvarten, när vi fick Git som mentor och hon lät oss tjejer göra vad vi ville, ÖMSA-dagarna då man satt och gjorde ingenting, lektionerna med Pilot-Janne då han berättade om "hur det var när han var ung!" 
Jag saknar allt det där och lite till.

Nu minns vi

Nu minns vi när Frida och jag kom hem ifrån en idrottslektion med hjärnskakningar och en blåtira, hahaha det är så kul att tänka tillbaka på detta för jag fattar inte ens vad det var som hände. Men får fortfarande huvudvärk när jag ser en sån docka som vi trillade över och har en inbuktning / hål i bakhuvudet där Fridas panna träffade mitt huvud, hahhaa åh så jävla klantiga.