Wow, har så mycket att berätta för er. Ligger lite efter med uppdateringen här och har på så sätt missat att berätta om en massa galna grejer som hänt i mitt liv.

Ni vet, det hela började med att jag fick den där förkylningen som alla hade. Blev aldrig riktigt frisk ifrån den och fick en helt extrem hosta. Slutade med att jag hostade sönder ett revben och var typ döende. MEN, vem har tid att vara trasig och sjuk när man ska åka till London!? inte jag i alla fall. Ignorera smärtan och att sätta sig på planet kändes som en extremt bra idé, och det var det också. Ångrar inte en sekund att jag yoloade och hakade på när jag såg att en helt random människa frågade på instagram om någon ville följa med till London. Vem gör ens sånt? vem är så dum att den hakar på något sånt? Vilka personer är så dumma att de faktiskt genomför en sån resa!?
Svar: Ascoola Hustlers.

Resan var så sjukt bra och trots att jag med jämna mellanrum visade upp min Bitch-Mat sida så kom vi alla så sjukt bra överens och hela resan kändes bara så naturligt. Allt flöt på bra och vi gjorde inga jättemissar.... Förutom då att vi råkade hamna och bo i Londons knark kvarter de första nätterna vi sov där och att vi höll på att bli rånade när vi var på matjakt på kvällen eller det faktumet att vi höll på att bli magsjuka bara av att kolla på de matställena som fanns i närheten.

Den efterlängtade konsertdagen kom äntligen och vi bestämde oss för att stå ute. I London. Klockan halv fem på morgonen och köa i 12,5 timmar innan konserten ens började :)). Om det var värt det? Absolut. Om det kändes som om att det skulle vara värt det när man stod där och frös fötterna av sig medan man såg alla Hilton gäster sitta inne och gotta sig i värmen? Inte en chans, men att hitta fleecestrumpor inne i en halvtattig LIDL butik gjorde så att dagen kändes lite lättare att klara av, det och tanken på att vi hade massor av vittbröd och nutella att äta under dagen. Helt seriöst alltså, vittbröd och nutella är fett underskattat. Vi hade inte kommit levande tillbaka till Sverige om det inte hade vart för allt bröd, nutella och all den konstiga och egentligen ganska äckliga chokladen vi tryckte i oss. Vi stod så gott som längst fram på vår sida av kön och kom därför in och fick sjukt bra platser.  Såg Josh från YMAS bli överfallen av en halv kö för att ta en bild, tog kort på Adam Elmakias när han tog kort på oss, ÄR FUCKING MED  PÅ FLERA STÄLLEN I ADAM ELMAKIAS KAMERA, står och vinkar samt gör en dubbelhaka när Zack fucking Merricks föräldrar står och tar kort/filmar kön utanför arenan :)träffade en Alex Gaskarth look-a-like och hänge lite med....på honom under något av förbanden. Grät mig igenom Neck Deeps framträdande pga publiken blev helt galen och att knuffas fram och tillbaka med ett brutet revben var helt hemskt. Jag hade SÅ ont, jag led SÅ mycket. Som tur var så hade jag Sanna på ena sidan som gjorde sitt allra bästa för att ge mig så lite knuffar som möjligt och så hade jag A.G look-a-liken på andra och han hjälpte mig också, om det var frivilligt eller för att jag klamrade fast mig i hans arm och typ vägrade släppa honom på en halvtimme vet jag inte.. men så var det i alla fall.

All time low började att spela och alla smärtor var plötsligt som bortblåsta. De healade mig tillfälligt och fick mig i extas. Dock så valde Sanna och jag att lämna våra platser och ta oss ut mot kanten. Sjukt bra val ändå, hade en ordningsvakt som hela tiden såg till att mitt vattenglas var påfyllt med iskallt vatten samt att jag hade extremt bra utsikt över scenen där jag stod, inga huvuden i vägen och jag var fortfarande inom en 25meters gräns från Jack. Vilket innebär typ att om jag ville så skulle jag typ kunnat ramma alla människor i publiken, slagit ner ordningsvakterna, hoppat upp på scenen, förklarat min kärlek för Jack, fått honom att inse att han nog älskar mig också och sen rymmer vi bort till Neverland där vi gifter oss. Fin historia att berätta för barnen ändå! Gjorde dock inte detta för har tappat så mycket kraft i sidan pga revbenet så hade ju vart lite jobbigt om jag bara kom halvvägs upp innan någon övermannade mig.
Konserten var grym. Alltså verkligen grym. Den var så värd all väntan, alla hundra dagar, alla iskalla timmar i kön och alla nära döden upplevelser. Jag skulle inte tveka en minut på att göra om det om jag fick.
Vi tog oss med nöd och näppe tillbaka till vårt "hotell" i knark kvarterna, det var nästan så att jag fick bära Josefin och Sanna på ryggen. Men vi made it. Vi kom tillbaka till "säkerheten" och Josefin kunde äntligen få sitt spraybalsam. Har nog aldrig sett en sån lycka i någons ögon eller hört lyckan så tydligt i någons tonfall som när vi kom tillbaka och det första hon utbrister är "ÅH MITT SPRAYBALSAM!" vi andra prioriterade vatten, sömn och överlevnad. Men inte Josefin..spraybalsamet var det viktiga att komma tillbaka till...vem vill dö i Londons mörka delar med en tova i håret liksom?? Inte vi i alla fall.

Dagen efter packade vi ihop oss och kunde med lite sorg i hjärtat checka ut från vårt extremt ofräscha och kameraövervakade rum. Vi lyckades ta oss tillbaka till Oxford street (alltså till de finare delarna av staden igen), satt på tuben och sjöng en basversion utav Remembering Sunday. Hittade en mataffär som sålde FRUKTSALLAD och grät lite av lycka över vårt fynd. Köpte på oss litervis med dricka och CHIPSBJÖRNAR, har aldrig vart med om något bättre än de där chipsbjörnarna. Hittade en halvsliskig park där vi bestämde oss för att slå läger och äta vår fruktsallad....och dricka allt vi hittade..och bli kompis med varenda fågel som kom. Ulla-Magnus (englands duv version av Conchita wurst) gjorde sitt bästa för att Bertrud skulle återgå till den ljusa sidan och sluta hänga med "de tuffa gänget". Hon lyckades inte, Bertrud är forever lost to the dark side.
Försökte att hitta vägen till vårt sista hotell och alltså, egentligen var det inte så svårt men det tog oss i stort sett hela dagen och det krävdes att Bitch-Mat skulle behöva komma fram och överge sitt resesällskap och fortsätta att vandra ensam ute i Londons ödemark medan de andra försökte att förstå vart vi skulle. Alltså det lyckoskriket jag gjorde när jag såg att det stod rätt namn på skylten i vägkanten, har aldrig känt så innan. Ville helst av allt bara slänga ifrån mig väskan och springa fram och krama skylten. Men det gjorde jag inte, för det hade ju vart konstigt.
Tog oss in på rummet vilket var i toppklass jämfört med allt vi haft innan. Kände mig nästan lite kunglig när jag gick in i rummet, mobilen anslöt till hotellets WIFI, det var städat och jag visste att det fanns riktig mat i restaurangen. Vi gick och åt, SPAGETTI MED FUCKING KÖTTFÄRSSÅS OCH DET VAR SÅ JÄVLA GOTT FÖR DET VAR DEN FÖRSTA MAT VI ÄTIT PÅ TYP FYRA DAGAR. Till det drack vi, resan till ära - Stella.
När maten avnjutits, törsten var släkt och vi hade lyckats skämma ut oss för alla som var innanför hotellets väggar så gick vi tillbaka och dränkte resten av våra sorger i flaskvatten och chipsbjörnar. Oh those chipsbjörnar, vad jag saknar dem. Tidigt morgonen efter var det dags att bege oss till flygplatsen för att avsluta resan. Sjukt var jag är glad att vi gjorde det. Att få se bandet, att få nya vänner för livet, att bara ha så galet jävla kul och YOLOA genom halva London. Som sagt skulle jag inte tveka en sekund på att göra om det om jag kunde.  TACK så jävla mycket brudar, ni är bäst och jag längtar tills STD2 och STD - the hustler version kommer ut så att vi kan reunioniona (ja det är ett ord) oss och chilla gääälet på livet igen.


blev ett väldigt långt inlägg så fortsätter att berätta i ett annat lite senare idag! pussåkraaam

här hade vi fått i oss både fruktsallad och litervis med vatten. Ni ser ju bara på oss hur glada vi är pga det.

I'm more than a bird

I'm more than a plane

I'm a birdplane

I'm a birdplane

 A motherfucking birdplane

Sex and white lies, handcuffs and alibies

Idag började Hogwarts logic följa mig på twitter samt favoritmarkerade och svarade på en massa tweets. Idag var en bra dag.

Är ledig idag också vilket innebär att mer chips kommer att ätas och ingenting kommer att bli gjort idag heller.

--------
Alltså tänkte på en sak om min så kallade blogg. Jag hatar att skriva om mitt liv, alltså typ vad jag gör om dagarna eller om jag har saker planerat. Det spelar liksom ingen roll om jag har ett fullspäckat schema och egentligen massa saker att skriva och berätta om. Jag kan inte få ihop en vettig text om det. För alltså helt ärligt, ingen bryr sig ju egentligen om vad jag har ätit till lunch eller vilken tid jag vaknade på morgonen.

Jag använder min blogg mer som ett minne. Typ som ett minne för alla konserter jag vart på, jag använder den för att komma ihåg olika citat eller lägga ut filmer jag sett på nu som jag tror att jag kommer vilja se i framtiden också. Jag använder min blogg som ett minnessåll.... (fy skäms på dig om du inte vet vad ett minnessåll är.)
Jag använder min blogg för att lätta på känslor om musik, artister, kändisar, Harry Potter, sagan om ringen osv.
Jag skriver inte gärna långa tidskrävande inlägg utan lägger hellre ut ett klipp eller en bild som sedan får tala för sig själv. För det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord.

Jag ser ju på statistiken att det är en hel del människor varje dag som kikar in och kollar på det jag lagt upp. Men varför? Varför dras folk till att läsa om mitt meningslösa liv där jag fangirlar över allt som har med musik att göra? Jag skriver ju inte ens några vettiga inlägg, allt här är ju bara så flummigt och oklart. Det är ju aldrig heller någon som lämnar en kommentar. Varför återkommer ni till min blogg varje dag?

Förstår inte alls detta och nu har jag rört till det ganska så mycket. Men det jag ville få ut av detta inlägg (som jag egentligen bara kunde sagt i början) var att om jag har något vettigt inlägg att skriva. Något som inte bara handlar om var jag gjort. Så kommer jag att lägga ut det, annars kommer jag att hålla mig till att mestadels göra inlägg om musiken och alla tusentalspersoner jag önskar att jag kände.Ok?ok.

Saknar Kentfest. Saknar Stockholm. 

- 108

+ 174 

Nytt liv

Alltså ja, nu tänker jag på riktigt börja ett nytt liv. Äta bättre, gå mer promenader med Elton..vad som helst.
Just nu väger jag mer än vad jag någonsin innan har gjort, jag har liksom gått över min gräns. Jag får inte på mig vissa av mina byxor och jag kan inte använda mina tajta tröjor längre pga de sitter för tajt eller så får jag inte på mig dem överhuvudtaget.

Bara den här senaste månaden har jag svullat så överdrivet mycket med både kakor, godis, glass, mat...och ehh...jaaa...det märks ju på mig... Så nu har jag bestämt mig för att ändra på det här!

No more chips/choklad/glass/kak-frukostar.

Men äh, om det inte passar så fuck it. Jag är så trött på att tjafsa faktiskt.

Jag hade så fel 

under en lång tid, 

gjorde allt för att 

du skulle vara lycklig.

Vissa personer är helt enkelt inte värda att man lägger ner en massa tid och energi på. Får man ingenting tillbaka utan är hela tiden själv med att vara den som ger, nä då är det dags att gå, att lämna personen bakom, den vet inte vad den har men då får den se vad den inte har kvar. 

They say you find love in every corner, my life must be a circle

Allt kan gå så fort.

Har idag fått veta att en som har gått i min parallell klass på skansen och som jag har haft elevensval tillsammans med har gått bort. Hon var bara 16 år, 16 jävla år, det är nu man ska leva, det är nu man har hela livet framför sig och det är nu man kan börja känna sig vuxen på riktigt, man kan börja ta större egna beslut och börja klara sig på egen hand.Jag vet inte hur och jag vet inte när allt detta hände men jag känner samtidigt att det inte är min ensak. Vi har knappt aldrig pratat med varandra men de gånger vi gjort det så har det varit trevligt. Jag sitter inte och gråter och jag känner mig inte heller ledsen, jag blev mest chockad över att det hade hänt då jag såg att hon skrev en massa på facebook senast igår. Man vet ju aldrig vad man ska göra när sånt här händer man blir chockad och vet egentligen inte vad man ska säga. Detta har hänt alltför ofta det senaste året , känns som om att det har varit någon som försvunnit minst varannan månad. Nu får det fan vara nog.

Har ju som sagt ingen egen relation till dig men man får ju sig endån en en riktig tankeställare när sånt här händer, det får mig att vilja krama om mina vänner & min familj och aldrig släppa taget om dem. Aldrig låta dem gå längre bort än vad jag kan se dem.

Jag älskar min familj och mina vänner sådär nästintill sjukligt mycket, jag är livrädd att behöva förlora någon som betyder mycket för mig en dag.Förlorade två personer som alltid har stått upp och stöttat mig och min familj på mindre än ett år och jag klarar inte av ifall någon mer i min närhet skulle försvinna. Det är ni som får mig att kunna orka att resa mig ur sängen på morgonen & hur jobbigt det än känns som vet jag att jag aldrig kommer att behöva klara av en dag själv.

Jag älskar er allihopa såååå mycket ,<3
Ger även tusentals tankar till Nathalie och hennes familj!

Jobbiga tystnader

Toaletttystnaden - Ett typexempel för situationer där toalettystnanden är som mest påträngande är då man går på en offentlig toalett, tror sig vara ensam men efter en liten stund inser att det är någon i båset bredvid. Det är då helt tyst i lokalen, men varje liten rörelse man eller den andre gör får oerhörda proportioner i ljudväg. Tack och lov är det bara i absoluta nödsituationer man/jag gör tvåan på offentliga toaletter, men det är bara att be till gudarna att det inte är toalettystnad som råder om/då dessa kriser väl uppstår. Det är inte vidare jätteskoj att veta att någon sitter och lyssnar i sådana situationer.

Tugg-och-sväljtystnaden - Man sitter på ett tyst ställe, förslagsvis ett bibliotek, och ska äta en macka eller dylikt och dricka lite kaffe eller vatten till. Det är knäpptyst, och det känns som att precis hela världen sitter och lyssnar på ditt tuggande. Framförallt känns det som att alla hör hur du sväljer, och varenda litet delmoment i sväljproceduren hörs. Det blir en stark press på ätaren, och man tvingas anstränga sig för att hålla sitt ätande på absolut lägsta ljudnivån. Att svälja tyst och långsamt är inte alltid så lätt, speciellt när det känns som att precis alla lyssnar.

Biotystnaden - Biotystnaden är en kusin till tugg-och-sväljtystnaden, och är problematisk eftersom den alltid uppstår i de mest dramatiska och intensiva ögonblicken i filmen. När det är helt tyst på filmen, är det som mest intensivt, och det är alltid just då man precis stoppat in en hård godis i munnen, precis är på väg att dricka eller precis stoppat ner handen i godispåsen. Varenda liten minimal rörelse kan förstöra hela filmupplevelsen för alla, och man har ett tufft ansvar i att inte låta alls. Det bästa sättet att undvika biotystnader är att helt enkelt inte äta på bio (eller om man nu måste - riv av godispåsen på hälften för att undvika prasslet) eller så ser man någon halvsjabbig romantisk komedi med Cameron Diaz där dramatiken är som störst då hon ska välja mellan den snälla fjanten med ett hjärta av guld, eller den snygga, rika men hjärtlöse idioten - det är med andra ord aldrig särskilt dramatiskt. Å andra sidan är det inte riktigt värt att gå på bio isåfall. Nåja.
Den pinsamma tystnaden - Denna kategori behöver kanske ingen närmare beskrivning då de flesta upplevt den. Man träffar exempelvis någon person man halvkänner på valfritt ställe och ett vardagstrevligt kallprat inleds (Hej! Är du här? Vad gör du nuförtiden? Jahaa, vad trevligt. Vi borde ta en fika nån gång! osv...) I regel gillar man inte riktigt personen heller. Någonstans i samtalet blir det tyst lite för länge, och ingen vet riktigt vad man ska säga. Det kan man lösa på olika sätt. Ett sätt är att någon av parterna blir lite nervös och börjar babbla på oavbrutet, vilket är pinsamt men ändå lite bättre än alternativ två, vilket är att ingen av parterna säger något alls, och man står kvar där med händerna i fickorna, tittar sig omkring ett tag, vickar lite på fötterna fram och tilbaka, och någon säger "jahapp" och den andra ler lite och säger något liknande tillbaka. Därefter kan man stå där i evigheter och bara hoppas på att ens buss eller vad det nu är kommer.

Maglätestystnaden - Alla har väl någon gång haft en mage som knorrar och låter. Problemet är att man inte kan göra så mycket åt det. Det går liksom inte att spänna sin mage och få tyst på den, utan det är bara att acceptera ljudet. Det jobbiga uppstår då man sitter på en föresläsning eller liknande, där föreläsaren pratar tämligen tyst och monotont. Det är alltid vid dessa tidpunkter då vissa personers magar låter som mest. Man får sitta där, och även om man vet att man inte kan göra något, försöker man på olika sätt spänna sig så att magen inte ska låta. Förgäves. Det är bara att acceptera att alla lyssnar på ens mage istället för på föreläsaren, vilket inte är helt skoj.

Why hurt someone when you can have the smile instead

Detta blir säkert att vara det elfte inlägget jag skriver om just detta ämnet. Eftersom att jag nu går på gymnasiet har jag inte koll på vad som händer på Skansenskolan längre.Det är jävligt jobbigt eftersom att jag  under tre års tid har haft stenkoll på vad som har hänt i skolan. Det är inte de att jag bryr mig om vad som händer i alla klasserna eller vad personerna som går på skolan gör på sin fritid, det skiter jag fullständigt i. Det som stör mig är att jag vet att det sker så mycket mobbning och trakasserier på personerna i särskola klassen.

Alltså seriöst. Alla skriver massa om att de blir mobbade och att de mår så dåligt för saker som händer på skolan. Men jag vet, att ni som skriver att ni blir mobbade trycker ner andra som inte kan försvara sig så extremt att de kommer hem och är ledsna. Varför trycker man ner och sänker självförtroendet på någon som inte kan skydda sig till hundra procent? Är det för att det känns bättre? Känner ni att ni har makt? Känner ni er stora, tuffa,coola  när ni sårar andra människor? Ni som skriver att ni blir mobbade men själva gör exakt samma sak mot de som är annorlunda, varför? Ni om några borde ju verkligen veta hur de känns att bli nertryckt, hur det känns att få höra elaka kommentarer eller att folk skrattar åt en. Varför gör ni exakt samma saker själva då? Det är bara så patetiskt.

Mobbning har alltid funnits och kommer alltid att finnas, det är sånt man får ta och acceptera. Det är jävligt svårt och jobbigt men människor är så jävla dumma i huvudet att de inte vet hur man ska bete sig. Men det är så jävla sjukt att människor ska behöva komma hem och ha ont i magen för att folk retar dem. Ska man verkligen behöva komma hem och vara ledsen för att människor inte kan respektera att man är annorlunda, att alla inte är likadana. Världen behöver annorlunda människor för hur i helvete skulle världen vara om alla var likadana. Tänk ifall det bara var en värld fylld med människor som är som jag, de skulle ju inte gå.,om alla var som jag skulle världen ha gått under för flera år sedan. Eller tänk ifall världen bara skulle bestå av små kopior av dig, tänk dig själv omringad av dig själv.Ingen dans på rosor va? För att alla människor har svagheter,olikheter och alla är speciella på sitt egna lilla vis. Det spelar ingen roll ifall man är annorlunda för att man har någon sjukdom eller för att man ät lång,kort,tjock,smal,annorlunda ansikte eller vad som helst. Tro det eller ej. Alla människor är lika mycket värda. Man ska inte vara precis som alla andra.

-Var dig själv alla andra är upptagna-

Så snälla, jag ber er på mina bara knän (ni år se det framför er) snälla tänk er för innan ni skrattar, pekar eller säger något som på något sätt skulle kunna såra en annan människa. Grejen är den att jag sitter här och skriver detta och då verkar det som om att jag tror att jag själv är så jävla perfekt. Fel. Jag sårar andra människor precis som alla andra, jag fäller elaka kommentarer som kan såra folk. MEN, jag gör det endast till dem jag känner, som vet hur jag är , hur jag funkar. Jag skulle aldrig kunna gå och trycka ner en person som jag inte känner, speciellt inte en person som på något sätt inte har samma sätt att förstå eller försvara sig som mig. 

Alla har ju säkert hört om den där tjejen, Amanda Todd. Hon gjorde ett misstag och blev mobbad i resten av sitt liv. Hon tog livet av sig den 10 oktober detta året. Hon har fått så mycket uppmärksamhet för att hon gjorde en video och la ut där hon berättade om vad som hänt henne. Tänk ifall alla som blir mobbade skulle göra en video, Skulle dem så lika mycket uppmärksamhet då? nej, alla säger "åh, om jag hade vetat vem hon var så hade jag funnits där för henne". Falskt. Ni skulle inte gjort ett skit. Ni hade struntat i henne precis som alla andra. Öppna era ögon och se vad som egentligen händer. 

Jag har skrivit massor av texter, periodvis så har det blivit bättre men nu tycker jag nästan att det har blivit sämre än någonsin. Personer trycker ner varandra som om att det är en hobby. Vuxna säger att alla ungdomar är så ouppfostrade , men egentligen så är ju allt ert eget fel. Om ni hade tagit bättre hand om era ungar och uppfostrat dem på ett sätt som visar att det inte är okej att mobba andra så kanske detta inte skulle hända. 

Helt ärligt, om det inte blir någon skillnad av denna texten så kommer jag som så många gånger förut ta tag i saken och säga till personerna i verkligheten, Jag kommer att ställa mig upp och göra min röst hörd istället för att bara prata rakt ut i tomma intet. Jag kommer att prata och visa hur det påverkar människor när man mobbar någon. För det är inte bara den utsatta som såras och får det jobbigt utan även dens familj,vänner och alla i den personens närhet. Fall inte för grupptrycket  mobba inte någon för att dina kompisar tycker att de skulle vara kul. Våga ta steget och säg ifrån. 

Ni som kommer att läsa detta , ta det inte bara so vilken text som helst utan ta till er den. Tänk på ifall ni någon gång har gjort något som skulle kunnat såra någon annan person. Ta steget och var en bra förebild. Försök att stoppa mobbning ifall ni ser den. 

Den finns överallt runt om dig, öppna dina ögon och se. Den är där, förhindra det. 

Bakom glädje och skratt kan döljas ett rått, hårt och känslolöst temperament. Men bakom sorgen finns ingenting annat än sorg.

Don't make me use it. 

Neil Patrick Harris

Jag har , som ni kanske vet. En liten förälskelse i Neil Patrick Harris. Har sett antagligen alla filmer / serier där han är med.Vet lixom inte varför jag tycker så mycket om honom. Men alla hans rollfigurer får mig att le även fast jag kanske inte borde le just vid det tillfället. Första gången jag såg interjuvn här över så satt jag och skrattade genom hela filmen.

I How i met your mother så älskar jag honom bara för att han är lite som han är. Han kör sitt egna lilla race och skiter i vad andra tycker. Ifall jag inte hade börjat titta på HIMYM så hade jag aldrig upptäckt honom och då hade jag inte skrattat så att jag hade gråtit ikväll.

Har kollat på dessa videorna med bloopers & annat kul, har bokstavligen skrattat tills jag gråtit. Så underbart roliga människor.

NPH är inte bara en väldigt duktig skådespelare, han är även en väääldigt duktig sångare. Han har till exempel gjort coevers med låtar från filmen Rent som jag älskar. Han måste ju tillhöra det finaste gay-paret som finns! För er som inte vet det så är Neil tillsammsn med "Scooter" från HIMYM där han spelar Lilys föredetta pojkvän som inte vill släppa taget. När jag först fick veta att dem var ett par så dog jag lite smått, perfektare går ju inte att få ihop.

Ja, det är jag.

Jag är inte den där typiska tonårstjejen som sitter och sminkar mig hela dagarna, fixar med håret eller shoppar såfort som jag kommer åt lite pengar. Jag är heller inte den där som går runt med märkeskläder och som alltid ska ha de nyaste sakerna.

Nej. Jag är tjejen som såfort som jag kommer innan för dörren efter skolan så byter jag om till pyjamas. Jag är tjejen som hellre lägger pengar på filmer och spel än på nya kläder och skor. Jag är tjejen som har växt upp med StarWars, Sagan om ringen, Jurrasic park, James Bond och andra skit bra filmer. Jag är tjejen som helst går runt i oversize tröjor hela dagarna och helst inte har tajta byxor på mig. Jag är tjejen som äter som en häst såfort som jag kommer hem. Jag är tjejen som inte bryr mig om vad jag äter. Jag är tjejen som inte bryr mig ifall jag väger 90 kilo eller 30 kilo. Jag är tjejen som rapar och fiser bland människor. Jag är tjejen som går på toa med öppen dörr. Jag är helt enkelt jag.

Erkänn att ni (som inte tillhör min famlij) är lite chockade över vissa saker som jag skrev här över, eller hur ?

Humor

Som ni vet så har jag ett flertal gånger länkat filmer till Filip Winthers musik. Nu har han och massa andra roliga svenska vloggare bildat en kanal på youtube som heter "lilla youtube familjen". I den "familjen" är bland annat Andreas Haglund med. Den människan alltså. Han har nog de roligaste svenska vloggarna som finns. Så random,så rolig, så underbart klockren. Här kommer några roliga vloggar.

Humorn i dessa videorna är så tillgjord, men åh, så rolig den är .

MOVIESTAR MOVIESTAR YOU THINK YOU ARE A MOVIESTAR

KLOCKISRENA!

Bra skit jaaao!

Får lite ecstasy känsla

Bästa spelet någonsin, musiken får en laddad och när man spelar det så blir man hög utan att behöva ta något!

Tror ni mig inte?

testa själva!

Män man bara måste älska.

Kan de bli mer underbara än såhär?

Pottermore

NUUU har äntligen pottermore öppnat, as lycklig för det . Dock så skulle det ju öppnat i typ oktober , men jag är lycklig iaf! Så nu har jag blivit placrad i Slytherin (yeeeeeees!)

Även fast jag är överdrivet lycklig för att det äntligen finns så är jag lite besviken, sidan var inte alls som jag hade trott att den skulle vara. Trodde att den skulle vara som en liten förbättring av hoggy (<3)
Antagligen så är det jag som är korkad, för jag tycker inte att sidan har så mycket att komma med. Vissa delar av sidan är väldigt simpla och jag tycker inte att det finns så mycket att göra på sidan...eller så är det som sagt jag som är korkad..

aja, man kommer väl snart in i det!

eftersom att jag inte har bloggat på en halv évigheet så kan jag ju berätta lite om vad som har hänt på lovet-ingenting.  Jo men har varit i grönhögen, stan, hemma, borta.. ja lite överallt. Lovet har gått snabbt samtidigt som det känns som om att jag har varit ledig jätte länge. Tror inte att jag riktigt har fattat att det bara är i morgon som man är ledig också, på måndag är det ju lixom skola och det är INTE ok!

nedräkningar:
Ozzy and friends - 41 dagar!
Skolavslutning - 62 dagar (inkl. lovdagar)
Födelsedag - 212 dagar!
The Hobbit - 242 dagar!

HAAARE GÖTTTTT!

veckan som kommer och går

Har bloggat riktigt dåligt en period nu igen men jag ska bättra mig..jag lovar det verkligen denna gången ;)

Denna veckan går vi bara till torsdag eftersom att det är långfredagen på fredag. Imorgon ska jag göra matlagningsprov , hoppas att det går bra...det gör det nog ^^
onsdag och torsdag händer inte något speciellt, på fredag ska jag ta det så lugnt som möjligt och sen har vi ju påsklov, det blir nog as chillidill :)

Måste fixa någon födelsedags present till farsen , men eftersom att han aldrig önskar sig något som jag vill ge honom (hah) så får han väl nöja sig med min eviga kärlek och att för alltid vara min personliga slav (<3)

Idag har jag faktiskt varit duktigt och pluggat, skrivit klart svenska recencionen och är nästan klar med so arbetet, skulle gjort klart biologi frågorna också med självklart så tog jag ju inte med mig de hem,  tog bara svaren och de har jag inte så jätte stor nytta av, så jag får göra klart det i morgon :)

Aja nu ska jag nog gå och lägga mig, ha de fin fint , pusssss

Random bild från nyår, haha

Taaaaaggar!

Taggar för en perfekt sommar med fina vänner!Först en härlig skolavslutning och kväll sen massa mys på lovet med bland annat camping.

Det är ju bara två och en halv månad kvar tills man lämnar denna skit skolan och beger sig ut mot fina fina äventyr . Men innan de nya äventyren börjar & vi ska splittras så ska vi ha en toppen sommar.
Längtar som fan ! :D

Imorgon får man även veta resultatet från den fejkade antagningen, förhoppningsvis så kommer man in på sitt första val, är egentligen inte alls sugen på att gå mitt andra val så hoppas verkligen att det kommer gå bra!

Imorgon är det fredag , då börjar dagen med Lord Og The Ring tittande på spr engelskan, fet chill! Sen efter skolan ska jag åka till stan med mor och syster. Hoppas verligen att man hittar någon snygg tröja eller något annat. Ska nog även kolla efter en födelsedagspresent till pappa  som fyller år om ett tag :)

Aja, nu ska jag gå och skriva lite på son och svenskan, ni får ha de fet chill!
pussN

Bjuder på en "lika som bär" bild också.

Be mig så stannar jag kvar

Dagen idag, måndagar går rätt fort i skolan , har inga överdrivet jobbiga lektioner då så det är hyffsat chill!
på språkvals engelskan så började vi kolla på Lord Of The Ring, så underbart bra! & ännu bättre är att det det är den förlängda verisionen som dels är bättre och så slipper man ju mer lektion! :D
På svenskan skaffade jag ju som sagt twitter så ännu en gång hhhallberg @ twitter ;) har på typ 3 timmar bara fått tre följare så känner mig en aning dålig :(

Nu sitter jag och kollar på 112 på liv och död & väntar på att stoffe ska få tillbaka sitt wow så vi kan spela. Alltså nu de senaste veckorna har jag periodsvis haft det jobbigt att andas. Eller asså det är inte så att jag inte får luft det är mer att det känns som om att jag tar in luften men att den kommer typ halva vägen ner och sen kommer ut igen för det känns inte som om att jag får tillräckligt med luft. Blir nästan anfådd bara av att sitta still. Det är inte så att jag blir rädd för jag kan ju hela tiden andas men det är tungt. När jag tar djupa andetag så går de typ också bara halvvägs. Det är nog allergi, har inte ätit några kestin tabletter på typ år och dag så jag ska testa det för nu har jag börjat tröttna på detta.

Känner mig även lite konstig i magen, ni vet när man nästan känner sig magsjuk fast utan något som bryter ut, man bara känner att det rör sig lite i magen fast det som sagt inte är något som bryter ut.

Aja, nu ska jag fortsätta kolla på tv & sen kanske jag ska skriva lite på son eller svenskan. Ni får ha det super duper puper tuper bra så höres vi senare :*

112 på liv och död

Sitter just nu och kollar på 112 på liv och död medan Jens är ute och hoppar i rummet.
Ska kolla om jag ska beställa något från cdon senare också, funderar på att köra deckaren Bron som gick på ettan för ett tag sedan :)

Det är nog en av de bästa deckar serierna som jag någonsin haar sett, Alltså beck är ju satans bra men det är ju inte direkt någon serie.
Bron är en dansk/svensk deckarserie som handlar om att det hittas ett lik mitt på bron till danmark, ena halvan ligger på den svenska sidan och andra halvan låg på den danska.Sen får man då följa hur dom löser fallet och kommisarernas liv osv. Riktigt jävla bra är den , ni borde verkligen se den. Den brode nog fortfarande gå att se på svt play.

På söndag kommer el bruttors hit för att äta & mysa lite också. Det ska bli myyys!
Vi har ju kört lite liknande "halv åtta hos mig" grej, lagar lite mat, betygsätter och så. Vi får se om det blir något pris eller inte.

Aja, nu ska jag kolla lite på cdon innan jag ska gå och lägga mig , pussssssN

fire away fire away

Blev ingen skola idag heller. Var inte alls pigg på morgonen så stannade hemma idag också, men det kommer lösa sig med provet i alla fall. Nu är iaf kroppen fylld med tabletter och massa annat så nu för tillfället mår jag hyffsat bra!

Idag ska jag ängna dagen åt att spela massa tråkiga och ointressanta online spel samtidigt som jag kollar på Beck. Telta ligger med huvudet i mitt knä och överröstar tvn med sina snarkningar, Inte OK!

Asså jag har ingenting att skriva om, eller jo det har jag men jag suger get balle på att formulera mig så det är inte ens någoon ide att försöka berätta för er , inte för att jag tror att någon bryr sig egentligen , men det skiter jag i. 

balle balle balle balle balle balle balle balle balle balle balle balle balle balle balle balle
Lyssnar  på Björn Rosenström & inser att jag har skrivit på detta jävla inlägget i 3 timmar. Balle nu orkar jag inte skriva mer. Balle.