Ni vet när man går i flera månader och hoppas på att en person återigen ska höra av sig precis som den gjort varenda dag det senaste året. Man väntar på att få det där smset eller samtalet som ska göra så att allt blir som vanligt igen. När det aldrig kommer så bestämmer man sig för att helt enkelt gå vidare och försöka att glömma det som vart.
Så dagarna flyter på och du har lärt dig att livet går vidare. Du har äntligen börjat sova ordentligt på nätterna och tankarna har börjat återgå till det "normala" då du plötsligt hör din smssignal, tar upp mobilen och läser det. Personen som lämnade dig full av tankar och frågor har skickat det där smset som du i flera månader gick runt och väntade på. Personen ber om ursäkt för att det blev som det blev och vill att ni ska ta upp kontakten igen. Du känner dig splittrad. Ditt hjärta och din hjärna slåss, ditt hjärta säger till dig att du gärna vill prata med denna personen, du vill ha den i ditt liv och att den ska bry sig om dig hela tiden. Samtidigt så slår hjärnan emot och säger till dig att det faktiskt var denna personen som fick dig att gråta dig till sömns flera nätter i veckan, att det var denna personen som var anledningen till påsarna under dina ögon och att det var denna personen som nu kommer krypandes tillbaka som lämnade dig helt utan anledning.
Du vill följa ditt hjärta och lyssna på vad det säger samtidigt som du vet att din hjärna är så mycket smartare och att du antagligen borde lyssna mer på den än på något annat. Din kropp krigar mot sig själv och det tar så mycket energi att du återigen ligger där gråtandes på kvällarna och önskar att alla tankar och känslor bara skulle kunna klippas bort eller i alla fall censureras lite i ditt liv.
Du vill kasta saker i golvet, skrika tills rösten försvinner och slita ut och förstöra allt för personen. Endast att den själv ska få känna på hur det är att tvingas känna det du kände när du blev lämnad. Du vill berätta för den hur värdelös du kände dig när du en dag fick veta att du inte dög längre. Du vill att personen ska ge dig svar på alla de frågor som virvlade runt i ditt huvud när du blev lämnad, varför, hur och kunde du gjort något för att förhindra det? Du vill att personen ska få känna samma smärta som du gjorde hela dagarna, när du gick runt och undrade ifall den tänkte på dig överhuvudtaget eller ifall du helt enkelt bara var ett avslutat kapitel i personens liv som aldrig mer skulle läsas.
Men så står du där i valet och kvalet och funderar på vad du ska göra. Det kommer aldrig att bli lika bra som det var förut, du kommer alltid att gå runt med rädslan att det ska hända igen. Att allting ska verka funka som det ska men att du en dag står där igen, lämnad med tusen frågor som aldrig kommer att få svar.
Men det skulle ju faktiskt kunna bli bra också, ni skulle kunna "leva lyckliga i alla era dagar" och aldrig mer behöva oroa er för att det ska hända något. Ni skulle kunna få ett jättebra liv om du bara vågar släppa in personen helt i ditt liv igen.
Valet och kvalet sliter dig isär och plötsligt står du där vilsen i dina tankar. Utan varken mening eller mål. Hoppas på att det du väljer kommer att vara det rätta och att du lyckas välja det som blir bäst för dig. För det kommer alltid att finnas de som är bättre. Men för någon kommer du att vara bäst och att duga precis som du är. Det gäller bara att våga.
Visar inlägg med etikett tankar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tankar. Visa alla inlägg
måndag 9 februari 2015
torsdag 23 oktober 2014
Deep inlägg på engelska incomming
I WAS DYING
First I was dying to finish high school and start college.
And then I was dying to finish college and start working.
And then I was dying to marry and have children.
And then I was dying for my child to grow old enough for school so I could return to work.
And then I was dying to retire.
And now, I am dying....and suddenly I realize I forget to live.
För alltså, vi människor på planeten jorden måste sluta stressa så mycket i livet och stanna upp och njuta av det vi har. Njut av att umgås med familj och vänner, stressa inte med jobb och utbildning. Självklart måste du göra den utbildning du vill och ha det jobbet du vill för att känna dig tillfreds men låt inte jobb och utbildning ta över ditt liv. Låt de inte göra dig så stressad att du glömmer bort att leva och ha kul. Ingen utbildning eller befordran är värd att förlora personer som bryr sig om dig.
Så tänk på det, sätt upp ett mål med vart du vill komma i livet. Hur du vill att ditt liv ska se ut om tio år. Men låt det inte komma i vägen för dina relationer med personer i ditt liv. Alla vill lyckas, men man lyckas aldrig om man går ensam. Samt att när vi väl kommit till toppen / ditt du vill komma i ditt liv och inte har någon att dela din glädje med för att du glömde bort alla när du siktade mot toppen. Så kommer du att ångra dig. Då är inget jobb i världen värt det.
måndag 20 oktober 2014
Ni behöver fucking förstå det här.
Förstår ni ens hur mycket er kropp älskar er? Jag menar, den försöker alltid hålla dig vid liv, för ditt välmående är det som är viktigast för den. Din kropp ser till så att du fortsätter att andas när du sover, den hjälper dina skärsår att sluta blöda och att läka, den hjälper till att fixa dina brutna ben och jobbar stenhårt för att bekämpa varje liten sjukdom som försöker attackera dig och det den jobbar hårdast med är att du ska må så bra som möjligt.
Din kropp älskar dig så galet mycket, det är dags att du börjar älska den tillbaka.
torsdag 2 oktober 2014
Oktober - Bröstcancermånaden
Nu har vi äntligen gått in i Oktober månad. En av mina favoritmånader på hela året, varför då? Jo för att det är Halloween. Men det är inte bara fest, skoj och utklädnad denna månad. Det är även den månad som rosa bandet säljer sina produkter mer än vanligt och under oktober månad är bröstcancern i "centrum" om man nu kan säga så...
Brukar alltid köpa en massa olika saker som stödjer bröstcancerforskningen. Till exempel köper jag alltid ett rosa band och sätter på min jacka. Jag brukar köpa olika krämer och andra saker som stödjer dem. Jag kommer ihåg när vi var i Jönköping för första gången med skolan (exakt ett år sedan idag faktiskt). Jag och Frida köpte då en låda chokladbollar med rosa socker på. De både gav pengar till forskningen OCH dämpade vårt godissug.
Trots att det endast är en liten summa pengar av priset som faktiskt skänks så känns det ändå bra när man har köpt någonting. Man kan inte ändra på allt men allt man gör kan ändra något. Alla pengar spelar roll.
Då jag själv känner personer som vart sjuka och gått bort i cancer så känns det alltid lite extra bra när man har gjort något som på något sett skänkt pengar eller gjort skillnad inom forskningen mot cancer.
Jag känner mig också nästan som en stamkund i ungcancer webshoppen. Alla pengar som de får in genom att sälja sina grejer går oavkortat till deras organisation. Pengarna från ungcancer går inte till forskningen för att hitta ett botemedel. De går till deras organisation som hjälper familjer som har någon cancersjuk. De hjälper de som är cancersjuka. De finns där så att man kan prata med någon som förstår, prata med någon som gått igenom all skit själv. De finns till för att unga cancersjuka inte bara ska kunna "leva" utan att de faktiskt ska ha ett riktigt bra liv utan att de enda tankarna i deras huvuden ska vara negativa och endast handla om död och sjukdomar.
Jag uppmanar er allihop som läser detta att gå och köpa något som stödjer rosa bandet. Gå in på valfri cancerdonationssida och skänka några kronor eller gå in på www.ungcancer.se och gå in i deras webshop och klicka hem något som passar sig samtidigt som du hjälper till att göra skillnad.
“Today we fight. Tomorrow we fight. The day after, we
fight. And if this disease plans on whipping us, it better
bring a lunch, 'cause it's gonna have a long day doing it.”
För att tillsammans är vi starka, ingen behöver gå igenom cancer själv. Vi är alla där. Tillsammans mot cancer.
Brukar alltid köpa en massa olika saker som stödjer bröstcancerforskningen. Till exempel köper jag alltid ett rosa band och sätter på min jacka. Jag brukar köpa olika krämer och andra saker som stödjer dem. Jag kommer ihåg när vi var i Jönköping för första gången med skolan (exakt ett år sedan idag faktiskt). Jag och Frida köpte då en låda chokladbollar med rosa socker på. De både gav pengar till forskningen OCH dämpade vårt godissug.
Trots att det endast är en liten summa pengar av priset som faktiskt skänks så känns det ändå bra när man har köpt någonting. Man kan inte ändra på allt men allt man gör kan ändra något. Alla pengar spelar roll.
Då jag själv känner personer som vart sjuka och gått bort i cancer så känns det alltid lite extra bra när man har gjort något som på något sett skänkt pengar eller gjort skillnad inom forskningen mot cancer.
Jag känner mig också nästan som en stamkund i ungcancer webshoppen. Alla pengar som de får in genom att sälja sina grejer går oavkortat till deras organisation. Pengarna från ungcancer går inte till forskningen för att hitta ett botemedel. De går till deras organisation som hjälper familjer som har någon cancersjuk. De hjälper de som är cancersjuka. De finns där så att man kan prata med någon som förstår, prata med någon som gått igenom all skit själv. De finns till för att unga cancersjuka inte bara ska kunna "leva" utan att de faktiskt ska ha ett riktigt bra liv utan att de enda tankarna i deras huvuden ska vara negativa och endast handla om död och sjukdomar.
Jag uppmanar er allihop som läser detta att gå och köpa något som stödjer rosa bandet. Gå in på valfri cancerdonationssida och skänka några kronor eller gå in på www.ungcancer.se och gå in i deras webshop och klicka hem något som passar sig samtidigt som du hjälper till att göra skillnad.
“Today we fight. Tomorrow we fight. The day after, we
fight. And if this disease plans on whipping us, it better
bring a lunch, 'cause it's gonna have a long day doing it.”
För att tillsammans är vi starka, ingen behöver gå igenom cancer själv. Vi är alla där. Tillsammans mot cancer.
torsdag 14 augusti 2014
Svårt att förstå
Jag har väldigt svårt att förstå att jag om fyra dagar börjar sista året på gymnasiet!? Det är ju så sjukt, jag är familjens minsting, jag kan omöjligt vara tillräckligt gammal för att om bara några hundra dagar ta studenten!? Det kan inte vara min tur att gå på bal i vår, det kan inte vara min tur att lämna tryggheten i skolan och gå ut i arbetslivet.
Hur gör man när man inte har en skola att gå till, hur får man vänner, när ska man flytta hemifrån, hur ofta träffar man sina kompisar, hur får man ett jobb, kommer livet att stanna upp för all framtid, kommer jag endast att ligga och ruttna i en soffa hemma hos mamma och pappa i resten av mitt liv?
Får ganska så stor panik och åldersnoja när jag tänker på att det inte alls är länge kvar tills jag fyller 18 år och efter att jag fyllt år så ska jag ta körkort och sen så är det bara några månader kvar innan skolan slutar och sen måste jag vara igång med mitt vuxenliv!? Hör ni inte hur fel det låter, VUXENLIV?! jag är inte vuxen, jag är fortfarande den där typiska tonåringen som sitter och fangirlar och ägnar hela sitt liv till bandpojkar.
Hur kan jag plötsligt kommit till den stunden då jag ska påbörja mitt sista skolår någonsin? Det känns som om att det var typ förra året som jag började sjuan. Kommer ihåg den dagen för jag minns hur stirriga alla var och hur stimmigt det var trots att det var första dagen och att ingen knappt kände varandra. Även fast alla var blyga och osäkra så var det hela tiden massa stim runt om. Till skillnad från första dagen på gymnasiet, då vi satt fyra pers i ett stort klassrum och höll käften. Ingen vågade säga något och alla ville nog helst bara sjunka ner igenom jorden.
Tanken på att personer födda samma år som mig också ska börja klassas som vuxna och snart börja jobba skrämmer mig. Visserligen har många mognat väldigt mycket sedan de började på gymnasiet men det är bara att inse att personer födda 96 för evigt kommer att vara snobbiga, skrytande ungdomar med fjortisfyllor varje helg och tre kilo snus under läppen för att det är "coolt".
Vem vet, detta skolåret kanske gör mig jättesugen på att sluta skolan och att börja jobba. Men det tvivlar jag på för då måste jag lämna min trygghetszon och det gillar jag inte.
Hur kan jag plötsligt kommit till den stunden då jag ska påbörja mitt sista skolår någonsin? Det känns som om att det var typ förra året som jag började sjuan. Kommer ihåg den dagen för jag minns hur stirriga alla var och hur stimmigt det var trots att det var första dagen och att ingen knappt kände varandra. Även fast alla var blyga och osäkra så var det hela tiden massa stim runt om. Till skillnad från första dagen på gymnasiet, då vi satt fyra pers i ett stort klassrum och höll käften. Ingen vågade säga något och alla ville nog helst bara sjunka ner igenom jorden.
Tanken på att personer födda samma år som mig också ska börja klassas som vuxna och snart börja jobba skrämmer mig. Visserligen har många mognat väldigt mycket sedan de började på gymnasiet men det är bara att inse att personer födda 96 för evigt kommer att vara snobbiga, skrytande ungdomar med fjortisfyllor varje helg och tre kilo snus under läppen för att det är "coolt".
Vem vet, detta skolåret kanske gör mig jättesugen på att sluta skolan och att börja jobba. Men det tvivlar jag på för då måste jag lämna min trygghetszon och det gillar jag inte.
Och alltså, trots att jag inte gillade min klass särskilt mycket så har jag insett att jag ibland faktiskt saknar den. Alla skrikiga jävla lektioner vi hade med Hellman och alla kortspelsraster i cafeterian. Det var ganska bra ibland faktiskt.
tisdag 4 februari 2014
Problem med matte, 1+1=5?
Nästan alla man frågar har ju problem med matten, de tycker att det är svårt och sen jag fick höra om "Dyscalculia" så har jag hört väldigt många som har påstått sig ha det, det är typ som dyslexi fast med siffror. De flesta som säger det tycker nog bara att matten är svår och inte gett det en riktigt chans.
Jag däremot har sådana extrema problem med matten, jag får ångest när jag hör många siffror för att det blir helt svart i skallen, jag blir helt blockad när jag ser och hör folk prata om siffror. Jag har inte bara lite svårt för matten på grund av att jag inte försöker, jag har verkligen försökt att lära mig och att förstå men det spelar ingen roll hur bra någon förklarar för mig för jag förstår ändå inte. Jag vet liksom inte ens vad det inte är jag inte förstår.
Är så sjukt stolt över mig själv att jag lyckades få bort mitt ig i matten från högstadiet och faktiskt lyckades hålla mig på en godkänd nivå i hela resten av högstadiet och första året på gymnasiet (trots att det var riktigt tufft).
Jag tycker inte om när folk betalar kontant när jag står i kassan på olika ställen och man inte kan slå in så att kassan räknar till mig hur mycket som ska betalas ut. Jag får sån ångest och skulle kunna börja gråta på plats när någon betalar kontant.
Jag kan inte ens räkna typ 4+7 i huvudet utan att räkna på fingrarna, kan ingenting och det ger mig panik.
Trodde ju att jag i slutet av ettan räknade mitt sista mattetal MEN mina kära klasskompisar fick mig att välja det som ett individuelltval till trean, dock bara matte 2a så det är ju inte särskilt mycket svårare än det jag läste i ettan men ändå, har sån grov ångest för detta. Försökte verkligen att övertala dem till att inte välja matte men då vi var tvungna att ha minst tre val så fick matte bli ett av mina. Kommer alltså få matte och har redan nu ångest för det, ska ge det en chans i början men känner jag att det blir svårt så hoppar jag av det för behöver egentligen bara ha 100 poäng till för att ha fullt så har ju två val till att välja mellan och luta mig mot om det skiter sig med matten.
Jag däremot har sådana extrema problem med matten, jag får ångest när jag hör många siffror för att det blir helt svart i skallen, jag blir helt blockad när jag ser och hör folk prata om siffror. Jag har inte bara lite svårt för matten på grund av att jag inte försöker, jag har verkligen försökt att lära mig och att förstå men det spelar ingen roll hur bra någon förklarar för mig för jag förstår ändå inte. Jag vet liksom inte ens vad det inte är jag inte förstår.
Är så sjukt stolt över mig själv att jag lyckades få bort mitt ig i matten från högstadiet och faktiskt lyckades hålla mig på en godkänd nivå i hela resten av högstadiet och första året på gymnasiet (trots att det var riktigt tufft).
Jag tycker inte om när folk betalar kontant när jag står i kassan på olika ställen och man inte kan slå in så att kassan räknar till mig hur mycket som ska betalas ut. Jag får sån ångest och skulle kunna börja gråta på plats när någon betalar kontant.
Jag kan inte ens räkna typ 4+7 i huvudet utan att räkna på fingrarna, kan ingenting och det ger mig panik.
Trodde ju att jag i slutet av ettan räknade mitt sista mattetal MEN mina kära klasskompisar fick mig att välja det som ett individuelltval till trean, dock bara matte 2a så det är ju inte särskilt mycket svårare än det jag läste i ettan men ändå, har sån grov ångest för detta. Försökte verkligen att övertala dem till att inte välja matte men då vi var tvungna att ha minst tre val så fick matte bli ett av mina. Kommer alltså få matte och har redan nu ångest för det, ska ge det en chans i början men känner jag att det blir svårt så hoppar jag av det för behöver egentligen bara ha 100 poäng till för att ha fullt så har ju två val till att välja mellan och luta mig mot om det skiter sig med matten.
måndag 27 januari 2014
B-I-T-T-E-R
Idag är jag riktigt jävla bitter. Är så otroligt trött på vissa människor som jag tyvärr tvingas ha runt om mig flera dagar i veckan. Jag är så galet trött på alla rövslickare som alltid får som de vill. Jag är trött på att det är personerna som alltid snackar mest skit och alltid får andra att må dåligt som rövslickar och därför inte får något skit emot sig.
Jag kan inte vara tyst, jag kan helt enkelt bara inte sitta tyst på min stol och få en massa skit kastat på mig utan att göra något. Dagar som dessa går jag igång på minsta lilla och ifall det är någon som säger eller gör något som jag inte tycker är okej så måste jag helt enkelt säga till.
Det är i slutändan jag som förlorar på det trots att jag egentligen inte är boven i dramat.
Jag måste lära mig att hålla käften.
Jag kan inte vara tyst, jag kan helt enkelt bara inte sitta tyst på min stol och få en massa skit kastat på mig utan att göra något. Dagar som dessa går jag igång på minsta lilla och ifall det är någon som säger eller gör något som jag inte tycker är okej så måste jag helt enkelt säga till.
Det är i slutändan jag som förlorar på det trots att jag egentligen inte är boven i dramat.
Jag måste lära mig att hålla käften.
Torkel tog orden ur munnen på mig.
lördag 25 januari 2014
DJURTESTAT
Vid det nya årets början så bestämde jag mig för att sluta använda produkter som är djurtestade. Tycker att det är så hemskt att man testar nya produkter på djur, stackars hjälplösa djur som inte har någon som helst chans att kunna försvara sig eller kunna säga ifrån.
Så jag började kolla upp vad man kunde använda för smink / tvåler / krämer osv som inte skulle vara djurtestade. Upptäckte att Loreal är ett företag som fortfarande säger helt öppet att de använder djur för att testa nya produkter på, Maxfactor använder ingredienser som är djurtestade, vilket innebär att de själva inte djurtestar men eftersom att de använder sådana produkter så tycker jag att det är minst lika illa.
I stort sett allt smink jag hade var tyvärr djurtestat utan att jag hade haft en enda tanke på det innan. Men nu har jag mycket mer kunskap om vad jag kan använda och inte. Tycker att du som läser detta också ska ta och kolla upp vilka märken och företag som använder sig utav djurtestning och göra som vi i min familj börjat med...bojkotta det!
Djuren ska inte behöva lida för att du ska kunna använda vilket smink som helst.
Djuren ska inte behöva lida för att du ska använda just den där krämen som ett företag precis innan sprutat in i en kanin för att se om den får några biverkningar.
Djuren ska inte tvingas äta, bli insmorda eller få dropp med grejer som väldigt ofta dödar dem BARA för att vi ska kunna hitta den "perfekta" produkten för oss.
Vet du hur många djur som dör varje år på grund utav att äckliga företag sprutar i dem en massa grejer som är farligt? Runt 990.000 djur dör varje år BARA I SVERIGE, de dör utav biverkningar från produkter som vi sedan kletar på oss.
Det måste finnas något bättre sätt att testa nya produkter på. Det finns många företag som har sagt nej till djurförsök. De måste ju självklart också kunna testa sina produkter, MEN de gör det på ett bättre sätt. De gör det på ett sätt som inte stödjer djurplågeri.
Har du tänkt på att om du köper produkter som blir djurtestade så stödjer du djurplågeri. Då kan du inte gå runt och säga att du är en djurvän, att du älskar alla sorters djur och att du tycker att djur är jättemysiga. Du stödjer att 990.000 djur dör i SVERIGE varje år.
Du har aldrig tänkt på det på detta sättet, eller hur?
Om tillräckligt många bestämmer sig för att bojkotta företagen som håller på med djurtester så kommer de tillslut att vara tvungna att komma på något annat sätt att testa sina produkter på. Om tillräckligt många hjälper till att bojkotta företagen som använder sig utav djurtester så kommer de tillslut att få välja mellan att lägga ner hela företaget på grund utav att ingen köper deras produkter ELLER så kan de ändra på hur de testar och därför vinna tillbaka sin tillit till folket.
Har du något djur eller känner du någon som har ett djur? Tänk på det djuret, hur mycket glädje det kan sprida hur harmlöst ett litet djur kan vara. TÄNK nu till ordentligt. Tänk ifall någon kom och tog detta djuret ifrån dig eller din kompis. Tänk ifall det plötsligt knackade någon på dörren som sa att de behövde ta med sig ditt djur till ett labb för att testa en ny sminksort. Hade du tillåtit det? Nej antagligen inte. Då skulle du göra allt du kunde för att försöka stoppa personerna som skulle skada ditt djur. Som skulle trycka i djuret saker som den skulle kunna dö inom en timme på. Du skulle inte tillåta att någon skadade ditt djur, så låt ingen skada andra djur heller. För det är det man gör när man köper djurtestade produkter, man skadar djur. Man stödjer ett företag som tjänar pengar på att göra helt oskyldiga djur svårt sjuka.
Tänk till nästa gång du ska köpa nya produkter. Kolla upp företaget om det är ett säkert företag eller om de håller på med djurtester.
Jag visste inte alls mycket om hur företagen testade sina produkter, jag brydde mig inte särskilt mycket. Men en kväll när jag skulle sova så såg jag en bild på hur en utav Loreal's kaniner såg ut och då fick jag nog. Jag låg vaken hela natten och tänkte, jag vill inte fortsätta att använda dessa produkterna om de skadar djur så mycket.
Jag tänker inte lägga upp någon bild på hur djuren kan se ut, jag tänker inte heller berätta mer invecklat om hur de gör när de gör sina tester för att det gör så ont i mig när jag ser och läser om det. Det är inte speciellt svårt att hitta fakta om företag, kolla upp vad de företagen som du har produkter av hemma tycker om djurtester, det tar inte lång tid.
Jag bestämde mig för att ändra på mig. Kommer du också att göra det?
ÄR DU EN DJURPLÅGARE? BOJKOTTA FÖRETAGEN SOM STÖDJER DJURTESTER.
Så jag började kolla upp vad man kunde använda för smink / tvåler / krämer osv som inte skulle vara djurtestade. Upptäckte att Loreal är ett företag som fortfarande säger helt öppet att de använder djur för att testa nya produkter på, Maxfactor använder ingredienser som är djurtestade, vilket innebär att de själva inte djurtestar men eftersom att de använder sådana produkter så tycker jag att det är minst lika illa.
I stort sett allt smink jag hade var tyvärr djurtestat utan att jag hade haft en enda tanke på det innan. Men nu har jag mycket mer kunskap om vad jag kan använda och inte. Tycker att du som läser detta också ska ta och kolla upp vilka märken och företag som använder sig utav djurtestning och göra som vi i min familj börjat med...bojkotta det!
Djuren ska inte behöva lida för att du ska kunna använda vilket smink som helst.
Djuren ska inte behöva lida för att du ska använda just den där krämen som ett företag precis innan sprutat in i en kanin för att se om den får några biverkningar.
Djuren ska inte tvingas äta, bli insmorda eller få dropp med grejer som väldigt ofta dödar dem BARA för att vi ska kunna hitta den "perfekta" produkten för oss.
Vet du hur många djur som dör varje år på grund utav att äckliga företag sprutar i dem en massa grejer som är farligt? Runt 990.000 djur dör varje år BARA I SVERIGE, de dör utav biverkningar från produkter som vi sedan kletar på oss.
Det måste finnas något bättre sätt att testa nya produkter på. Det finns många företag som har sagt nej till djurförsök. De måste ju självklart också kunna testa sina produkter, MEN de gör det på ett bättre sätt. De gör det på ett sätt som inte stödjer djurplågeri.
Har du tänkt på att om du köper produkter som blir djurtestade så stödjer du djurplågeri. Då kan du inte gå runt och säga att du är en djurvän, att du älskar alla sorters djur och att du tycker att djur är jättemysiga. Du stödjer att 990.000 djur dör i SVERIGE varje år.
Du har aldrig tänkt på det på detta sättet, eller hur?
Om tillräckligt många bestämmer sig för att bojkotta företagen som håller på med djurtester så kommer de tillslut att vara tvungna att komma på något annat sätt att testa sina produkter på. Om tillräckligt många hjälper till att bojkotta företagen som använder sig utav djurtester så kommer de tillslut att få välja mellan att lägga ner hela företaget på grund utav att ingen köper deras produkter ELLER så kan de ändra på hur de testar och därför vinna tillbaka sin tillit till folket.
Har du något djur eller känner du någon som har ett djur? Tänk på det djuret, hur mycket glädje det kan sprida hur harmlöst ett litet djur kan vara. TÄNK nu till ordentligt. Tänk ifall någon kom och tog detta djuret ifrån dig eller din kompis. Tänk ifall det plötsligt knackade någon på dörren som sa att de behövde ta med sig ditt djur till ett labb för att testa en ny sminksort. Hade du tillåtit det? Nej antagligen inte. Då skulle du göra allt du kunde för att försöka stoppa personerna som skulle skada ditt djur. Som skulle trycka i djuret saker som den skulle kunna dö inom en timme på. Du skulle inte tillåta att någon skadade ditt djur, så låt ingen skada andra djur heller. För det är det man gör när man köper djurtestade produkter, man skadar djur. Man stödjer ett företag som tjänar pengar på att göra helt oskyldiga djur svårt sjuka.
Tänk till nästa gång du ska köpa nya produkter. Kolla upp företaget om det är ett säkert företag eller om de håller på med djurtester.
Jag visste inte alls mycket om hur företagen testade sina produkter, jag brydde mig inte särskilt mycket. Men en kväll när jag skulle sova så såg jag en bild på hur en utav Loreal's kaniner såg ut och då fick jag nog. Jag låg vaken hela natten och tänkte, jag vill inte fortsätta att använda dessa produkterna om de skadar djur så mycket.
Jag tänker inte lägga upp någon bild på hur djuren kan se ut, jag tänker inte heller berätta mer invecklat om hur de gör när de gör sina tester för att det gör så ont i mig när jag ser och läser om det. Det är inte speciellt svårt att hitta fakta om företag, kolla upp vad de företagen som du har produkter av hemma tycker om djurtester, det tar inte lång tid.
Jag bestämde mig för att ändra på mig. Kommer du också att göra det?
ÄR DU EN DJURPLÅGARE? BOJKOTTA FÖRETAGEN SOM STÖDJER DJURTESTER.
söndag 12 januari 2014
vill ha ngt nytt
Som jag skrev så känner
jag mig instängd här. Jag har verkligen i hela mitt liv gått på en och samma
gator och bott inom samma väggar. Jag vill flytta, jag vill ändra om i mitt
liv. Jag vill ha en nybörjan och komma till ett nytt ställe där man kan bygga
upp nya minnen och träffa nytt folk. Man behöver kanske inte ändra på allt
samtidigt men att flytta till ett nytt hus, där det finns nya saker att
upptäcka, där man kan renovera och göra om allting från början. Jag trivs inte
här längre. Det senaste året speciellt. Jag vill göra något nytt nu, detta hus
vi bor i nu, jag är färdig med det, jag känner inte längre att det är ett
ställe som jag älskar av hela mitt hjärta utan det känns mer som ett ställe jag
är på för att slippa bo på gatan... Jag vill tillsammans med min familj komma
till ett nytt hus där vi kan bygga upp nya minnen och hitta på nya saker. Jag
vill att vi kommer till ett ställe där vi verkligen trivs allihopa. Jag vill
att vi någon dag ska kunna åka förbi detta hus vi bor i nu och tänka ”fan vad
mycket kul vi har haft i detta hus, vad många fina minnen vi har här” men sen ändå känna att vi gjorde ett bra val av att lämna det.
Utan dessa människor är
jag ingenting. Jag älskar dem mer än livet och skulle kunna offra allt för att
skydda dem. Ohana betyder familj, familj betyder att ingen lämnas utanför
<3
lördag 11 januari 2014
Real friends will always be friends no matter what
Jag kan inte vara vän med någon som tror att allting bara kan handla om den personen hela tiden. Alla behöver väl minst lika mycket uppmärksamhet för att det ska vara en bra och fungerande vänskap. Varför tror vissa människor att allt ALLTID kan handa om dem? Varför har de så svårt att förstå att man faktiskt inte alltid kan tänka på sig själv och bara prata om sig själv hela tiden.
Jag avskyr att jag alltid är för snäll för mitt eget bästa och alltid lyssnar på vartenda litet problem som dyker upp, när jag ändå inte får något tillbaka. Jag avskyr när folk pratar om samma sak hela tiden och alltid upprepar samma frågor om någonting som jag inte ens kan svara eller påverka då jag egentligen inte har något som helst med samtalsämnet att göra. Eller om en person pratar om något problem och man försöker berätta för den att man har samma problem men personen bara ignorerar det och fortsätter att prata om sig själv? JAG FÖRSTÅR DET INTE OM MAN FÅR PRATA OM SIG SJÄLV 23 TIMMAR OM DYGNET KAN MAN VÄL ÄNDÅ LÅTA NÅGON ANNAN FÅ SÄGA NÅGOT OM SIG SJÄLV BARA EN LITEN STUND??
Det slutar alltid på samma sätt. Det slutar alltid med att jag tillslut tröttnar och säger ifrån rejält och säger allt jag tycker och tänker och alla tankar jag samlat på mig under den senaste tiden, och eh jaa... då slutar det aldrig bra.
USSSCHHHHH VISSA MÄNNISKOR GÖR MIG SÅÅÅÅ ARG
Men sen så har jag ju fått turen att lära känna världens bästa vänner som är precis motsatsen till det jag skrev där uppe. De är sånna vänner som man kan lyssna på flera timmar i sträck för att man vet att man alltid får tillbaka det man ger. Älskar dem såååå mycket och skulle bara vara halv om jag förlorade dem, <3
Jag avskyr att jag alltid är för snäll för mitt eget bästa och alltid lyssnar på vartenda litet problem som dyker upp, när jag ändå inte får något tillbaka. Jag avskyr när folk pratar om samma sak hela tiden och alltid upprepar samma frågor om någonting som jag inte ens kan svara eller påverka då jag egentligen inte har något som helst med samtalsämnet att göra. Eller om en person pratar om något problem och man försöker berätta för den att man har samma problem men personen bara ignorerar det och fortsätter att prata om sig själv? JAG FÖRSTÅR DET INTE OM MAN FÅR PRATA OM SIG SJÄLV 23 TIMMAR OM DYGNET KAN MAN VÄL ÄNDÅ LÅTA NÅGON ANNAN FÅ SÄGA NÅGOT OM SIG SJÄLV BARA EN LITEN STUND??
Det slutar alltid på samma sätt. Det slutar alltid med att jag tillslut tröttnar och säger ifrån rejält och säger allt jag tycker och tänker och alla tankar jag samlat på mig under den senaste tiden, och eh jaa... då slutar det aldrig bra.
USSSCHHHHH VISSA MÄNNISKOR GÖR MIG SÅÅÅÅ ARG
Men sen så har jag ju fått turen att lära känna världens bästa vänner som är precis motsatsen till det jag skrev där uppe. De är sånna vänner som man kan lyssna på flera timmar i sträck för att man vet att man alltid får tillbaka det man ger. Älskar dem såååå mycket och skulle bara vara halv om jag förlorade dem, <3
tisdag 7 januari 2014
livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns.
När jag saknar mormor och morfar sådär galet mycket har jag så många fina minnen av dem att tänka tillbaka på. Till exempel när man var liten och var ensam hemma för att man var sjuk så tog de alltid bilen och åkte ner till en på morgonen så att man skulle slippa vara ensam. Då de satt och spelade olika kortspel med en hela dagarna eller tittade på samma film om och om igen. När jag kom hem från skolan och mormor alltid ringde samma tid varje dag och kollade så jag kommit hem som jag skulle. Eller när hela familjen var ute och åkte och vi stannade vid någon strand och morfar försökte att lära mig att simma. Alla familjens resor till Gränna, Danmark och alla Öland runt resor vi har gjort tillsammans.
Ibland ringer jag till dem, testar att slå in numret på telefonen bara för att kolla om det skulle svara någon. Men alltid så möts man av den där dystra rösten som säger att numret har upphört och att hänvisning till personerna som hade numret innan fattas.
Det har gått lång tid, flera år faktiskt, jag försöker inbilla mig att det har blivit lättare. Att det inte gör lika ont längre, att saknaden inte är lika stor. Men vem fan försöker jag att lura. Det gör precis lika ont nu som det gjorde då, bara det att jag nu har lärt mig att hantera det. Bara för att jag inte gråter varje dag eller bara för att jag inte spenderar varenda vaken minut på att tänka på dem så betyder det inte att jag inte saknar dem lika mycket. Jag tänker väldigt mycket på dem, antagligen mer än jag vill erkänna. Jag drömmer om dem flera nätter i månaden och inbillar mig ibland att jag ser dem. Det är inte lätt och det blir inte lättare, man lär sig bara leva med det.
Jag saknar dem otroligt mycket och önskar mer än någonting annat att de skulle kunna komma tillbaka. Men nu är de mina änglar, jag älskar er, <3
Ibland ringer jag till dem, testar att slå in numret på telefonen bara för att kolla om det skulle svara någon. Men alltid så möts man av den där dystra rösten som säger att numret har upphört och att hänvisning till personerna som hade numret innan fattas.
Det har gått lång tid, flera år faktiskt, jag försöker inbilla mig att det har blivit lättare. Att det inte gör lika ont längre, att saknaden inte är lika stor. Men vem fan försöker jag att lura. Det gör precis lika ont nu som det gjorde då, bara det att jag nu har lärt mig att hantera det. Bara för att jag inte gråter varje dag eller bara för att jag inte spenderar varenda vaken minut på att tänka på dem så betyder det inte att jag inte saknar dem lika mycket. Jag tänker väldigt mycket på dem, antagligen mer än jag vill erkänna. Jag drömmer om dem flera nätter i månaden och inbillar mig ibland att jag ser dem. Det är inte lätt och det blir inte lättare, man lär sig bara leva med det.
Jag saknar dem otroligt mycket och önskar mer än någonting annat att de skulle kunna komma tillbaka. Men nu är de mina änglar, jag älskar er, <3
torsdag 14 mars 2013
Har nu i flera dagar suttit och försökt att få ihop ett riktigt blogginlägg. Det är så sjukt svårt. Jag vet precis vad jag ska skriva om, men jag vet inte hur jag ska formulera mig eller hur jag ska få fram rätt ord utan att det blir rörigt och osammanhängande.
Förut tyckte jag att det var hur kul som helst att blogga och la verkligen ner energi på att få fram bra och läsvärda inlägg. Jag har tappat det nu, jag kan inte få ihop en vettig text hur mycket jag än försöker. Det enda min blogg handlar om nu är mat & vad jag har gjort om dagarna. Så sjukt tråkigt att läsa om sånt hela tiden. Jag har en massa bra inlägg sparade i utkasten men eftersom att jag inte är nöjd med hur de är skrivna så kommer de få ligga kvar bland utkasten och ruttna tills jag inte längre har någon användning av dem.
Men jag ska försöka ta tag i mitt bloggande igen och göra lite varierande inlägg, inte bara om vad som händer i mitt über tråkiga liv utan även andra saker som tex, vad jag ska göra i sommar och personer som inspirerar mig.
HA DET FETT BRA
Förut tyckte jag att det var hur kul som helst att blogga och la verkligen ner energi på att få fram bra och läsvärda inlägg. Jag har tappat det nu, jag kan inte få ihop en vettig text hur mycket jag än försöker. Det enda min blogg handlar om nu är mat & vad jag har gjort om dagarna. Så sjukt tråkigt att läsa om sånt hela tiden. Jag har en massa bra inlägg sparade i utkasten men eftersom att jag inte är nöjd med hur de är skrivna så kommer de få ligga kvar bland utkasten och ruttna tills jag inte längre har någon användning av dem.
Men jag ska försöka ta tag i mitt bloggande igen och göra lite varierande inlägg, inte bara om vad som händer i mitt über tråkiga liv utan även andra saker som tex, vad jag ska göra i sommar och personer som inspirerar mig.
HA DET FETT BRA
lördag 2 mars 2013
Fundering
Har nu i några veckor gått och tänkt en hel del på vad det egentligen är som jag vill jobba med och så. Jag vill inte bli florist. Det är jätte kul att jobba med praktiska saker och sånt men det är inte det jag vill bli. Jag har egentligen vetat i hela mitt liv vad jag har velat bli & eftersom att jag alltid har vetat det så förstår jag inte varför jag valde att gå floristlinjen eftersom att det så långt ifrån det jag verkligen vill jobba med som det bara går att komma. Så jag hade ett tag tanken att byta linje & skola men insåg ganska snart att jag inte skulle klara av att gå på en annan skola nu när jag har vant mig vid detta & jag skulle verkligen inte klara av att lämna mina klasskompisar. Sen så vill jag verkligen inte gå ett år extra och speciellt inte med 97or..
Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra.. Ska kolla lite vad det är som krävs för utbildning och sen ska jag försöka plugga mig upp till det efter gymnasiet. Får se helt enkelt.
Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra.. Ska kolla lite vad det är som krävs för utbildning och sen ska jag försöka plugga mig upp till det efter gymnasiet. Får se helt enkelt.
onsdag 13 februari 2013
Stockholm, Göteborg vad som helst
Vill verkligen åka någonstans nu på lovet. Helst till Stockholm men Göteborg, Köpenhamn eller vart som helst skulle egentligen funka. Vill bort från lilla Kalmar ett tag. Känner mig instängd och uttråkad av att gå på samma gator dag in och dag ut. Vill kunna gå bort mig på gator & få panik för att man tror att man aldrig mer kommer att hitta hem. Jag vill sätta mig på en buss för att se vart man hamnar & jag vill gå och göra bort mig för en hel stad så att man nästan aldrig kommer kunna återvända för att vara rädd att folk ska känna igen en. Det kan man inte göra i Kalmar, man kan inte hitta på något galet i Kalmar då det är en liten skit stad där alla känner alla och om någon skulle göra något som sticker ut så skulle det aldrig glömmas. Jag vill träffa personer jag inte visste fanns & bara glömma bort alla äckliga,tråkiga & skitsnackande personer som finns här för en stund.
Någon som följer med mig till Stockholm på lovet? Kan säkert hitta någon sista minuten resa, buss, flyg,tåg. Jag skulle till och med kunna tänka mig att cykla till Stockholm om det är vad som krävs för att komma dit.
Jag behöver verkligen ett break från alla människor här. Välkommen till Öland, det du inte vet om dig själv vet alla andra.
Någon som följer med mig till Stockholm på lovet? Kan säkert hitta någon sista minuten resa, buss, flyg,tåg. Jag skulle till och med kunna tänka mig att cykla till Stockholm om det är vad som krävs för att komma dit.
Jag behöver verkligen ett break från alla människor här. Välkommen till Öland, det du inte vet om dig själv vet alla andra.
NÄSTA GÅNG JAG FÅR FRÅGAN DÖDAR JAG NÅGON.
Seriöst, den frågan jag har fått flest gånger i mitt liv , får den nästan varje dag & detta är sista gången jag tänker svara på den för nu orkar jag inte mer. Frågan lyder alltså "heter du Hellberg eller Hallberg, det är Hellberg va??" SVAR: NEJ IDIOTER DET ÄR HALLBERG MED A
Det är hAllberg med ett A inte med ett E då blir resultatet hAllberg. Okej, rätt fånig sak att tröttna på men nu har jag hört den här frågan i hela mitt liv så har tappat tålamodet med det nu. Personer jag känt sen barnsben tror att jag heter Hellberg, man ba "ah men tack för att du bryr dig så mycket att du har lärt dig mitt efternamn!"
& alltid följdfrågan men är du släkt med Hellberg då? Eh, nej inte det heller. Vi har inte samma efternamn, vi kommer inte från samma ställe & vi har ingenting gemensamt.
Så nu var det sagt. Lär er nu innan jag får ett riktigt raseriutbrott.
// Matilda HAllberg
Det är hAllberg med ett A inte med ett E då blir resultatet hAllberg. Okej, rätt fånig sak att tröttna på men nu har jag hört den här frågan i hela mitt liv så har tappat tålamodet med det nu. Personer jag känt sen barnsben tror att jag heter Hellberg, man ba "ah men tack för att du bryr dig så mycket att du har lärt dig mitt efternamn!"
& alltid följdfrågan men är du släkt med Hellberg då? Eh, nej inte det heller. Vi har inte samma efternamn, vi kommer inte från samma ställe & vi har ingenting gemensamt.
Så nu var det sagt. Lär er nu innan jag får ett riktigt raseriutbrott.
// Matilda HAllberg
måndag 4 februari 2013
In ya faces
När jag gick på skansen så var det alltid ett jävla tjat på lärare & kompisar om att jag aldrig åt något. Mina kompisar trodde till och med ett tag att jag hade anorexia för att de aldrig hade sett mig äta (påstår de, jag åt precis lika mycket som de). Så till alla er som påstod att jag aldrig åt, ni ska se mig nu, äter såfort som jag får tag på något ätbart. Gluffsar i mig saker hela tiden och är ständigt hungrig. Jag är den som alltid vill äta och alltid ska äta.
Det är skillnad. För två år sedan så klagade folk på att man aldrig åt. Nu klagar de istället på att man äter för mycket. Äh vafan, skaffa er ett eget liv och håll er till era fina dieter där i stället. Jag skulle dö lycklig om jag fick äta ihjäl mig YOLO lixom, palla bry sig om vad man äter & inte äter,så onödigt. Var stolt över dig själv som du är istället för att försöka träna dig till något som du inte är.
Varför ska man hålla på att svälta sig (inte alls gör de men många..) när det finns så mycket god mat.
Det är skillnad. För två år sedan så klagade folk på att man aldrig åt. Nu klagar de istället på att man äter för mycket. Äh vafan, skaffa er ett eget liv och håll er till era fina dieter där i stället. Jag skulle dö lycklig om jag fick äta ihjäl mig YOLO lixom, palla bry sig om vad man äter & inte äter,så onödigt. Var stolt över dig själv som du är istället för att försöka träna dig till något som du inte är.
Varför ska man hålla på att svälta sig (inte alls gör de men många..) när det finns så mycket god mat.
Nu blev jag ju hungrig bara för att jag var tvungen att söka på matbilder. TACK.
Taco hej
måndag 28 januari 2013
Ungcancer
Cancer har tagit personer som jag har älskat mer än något annat ifrån mig. Cancer har gjort att min mormor & morfar aldrig kommer att få se min ta studenten eller ta körkort. Cancer har gjort så att min familj förlorade två personer som betyder så mycket för oss alla, som alltid har funnits för oss i vått och torrt. Cancer har gjort så att jag aldrig mer kommer att få krama om mormor eller morfar & gjort så att jag aldrig mer få sitta i morfars famn i flera timmar. Cancern tog ifrån oss våra skyddsänglar på jorden. FUCK CANCER.
Ungcancer har en webshop där man kan beställa armband, kläder, tygpåsar osv med texten "fuck cancer" visste inte om att man kunde beställa sånt fören Frida visade upp ett armband hon hade fått. Hur fint som helst. Gick in på sidan nu och hittade ett linne & en tjocktröja som jag ska beställa så fort som jag får pengar nästa gång. Alla pengar de får in på att folk beställer därifrån går direkt till forskningen. Gå in på www.ungcancer.se och beställ något själv!
Jag kommer aldrig att kunna flytta hemifrån då alla mina pengar kommer att gå åt till att skänka till olika ställen. Cancer fonden, sen ska jag ju börja skänka till WSPA & kanske skaffa mig ett fadderbarn också. Det är sånt som kommer i sinom tid. Rom byggdes inte på en dag och det kommer inte heller detta göra. Allt får ta sin egna tid.
Jag är livrädd, rädd för allt, rädd för att någon mer ska drabbas, rädd för att fler kommer att få det hemska beskedet som förstör hela familjers liv. Rädd för att förlora de som står mig nära. Rädd för att se dem vara helt hjälplösa och rädda.
I wish cancer got cancer and died
Ungcancer har en webshop där man kan beställa armband, kläder, tygpåsar osv med texten "fuck cancer" visste inte om att man kunde beställa sånt fören Frida visade upp ett armband hon hade fått. Hur fint som helst. Gick in på sidan nu och hittade ett linne & en tjocktröja som jag ska beställa så fort som jag får pengar nästa gång. Alla pengar de får in på att folk beställer därifrån går direkt till forskningen. Gå in på www.ungcancer.se och beställ något själv!
Jag kommer aldrig att kunna flytta hemifrån då alla mina pengar kommer att gå åt till att skänka till olika ställen. Cancer fonden, sen ska jag ju börja skänka till WSPA & kanske skaffa mig ett fadderbarn också. Det är sånt som kommer i sinom tid. Rom byggdes inte på en dag och det kommer inte heller detta göra. Allt får ta sin egna tid.
Jag är livrädd, rädd för allt, rädd för att någon mer ska drabbas, rädd för att fler kommer att få det hemska beskedet som förstör hela familjers liv. Rädd för att förlora de som står mig nära. Rädd för att se dem vara helt hjälplösa och rädda.
I wish cancer got cancer and died
bilderna är tagna från ungcancers hemsida.
lördag 12 januari 2013
Ingen bra dag
Som rubriken säger, idag är det verkligen ingen bra dag för mig. Är på ganska uselt humör,känner mig vidrig i vad jag än gör och försöker inte ens att hitta på det där som gör att dagen blir lite bättre.
Ser bara överallt hur mina vänner lägger ut bilder och skriver massa om hur kul de har och här hemma ligger jag och orkar knappt ta mig ur sängen.Funderade ett tag på ifall man skulle ta och åka till Kalmar och mysa men insåg ganska snabbt att jag varken kände eller orkade det.
Vet inte vad det är för fel, tror att jag är deprimerad för att det är Januari, årets tråkigaste månad & antagligen detta årets jobbigaste & mest självförtroende sänkande månad. 2014/2015 kommer att vara bra år. Det vet jag redan nu men det är lixom lång tid kvar tills dess.
Det jag skulle behöva nu är någon att brotta ner, slå på, någon som kan ta emot alla svordomar och känslor jag vill få ur mig, någon som ställer upp?
Nu ska jag starta lite musik och sedan fortsätta ligga och tycka synd om mig själv. Det här är en sån där dag då jag inte ens orkar tänka några positiva tankar, Vill hitta på något roligt NU men orkar inte.
Ser bara överallt hur mina vänner lägger ut bilder och skriver massa om hur kul de har och här hemma ligger jag och orkar knappt ta mig ur sängen.Funderade ett tag på ifall man skulle ta och åka till Kalmar och mysa men insåg ganska snabbt att jag varken kände eller orkade det.
Vet inte vad det är för fel, tror att jag är deprimerad för att det är Januari, årets tråkigaste månad & antagligen detta årets jobbigaste & mest självförtroende sänkande månad. 2014/2015 kommer att vara bra år. Det vet jag redan nu men det är lixom lång tid kvar tills dess.
Det jag skulle behöva nu är någon att brotta ner, slå på, någon som kan ta emot alla svordomar och känslor jag vill få ur mig, någon som ställer upp?
Nu ska jag starta lite musik och sedan fortsätta ligga och tycka synd om mig själv. Det här är en sån där dag då jag inte ens orkar tänka några positiva tankar, Vill hitta på något roligt NU men orkar inte.
I sommras var jag tuff och lekte borgholms raggare.
OROA DIG INTE OROA DIG INTE BARN,HIMLEN HAR EN PLATS FÖR DIG,OROA DIG INTE OROA DIG INTE BARN snart är jag back on track.
fredag 4 januari 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)