(sen kan ni kolla på denna lilla videon om hur de gjort musikvideon, den är lite rolig och de är coola så ba kolla på't.)
fredag 3 oktober 2014
I bet you never had a Friday night like this
Nya favoritlåten som just nu spelas om och om igen. De senaste veckorna har den vart på högsta volym i både hörlurar och högtalare. Älskar den, älskar dem.
Trött
Är så oförståeligt trött nu för tiden. Sen jag slutade med praktiken så har jag knappt orkat någonting alls. Jag som aldrig haft särskilt stora problem med att gå upp på morgonen orkar inte ens öppna ögonen när klockan ringer. Så fort som jag ska vakna känns det som om att något trycker ner mig och hindrar mig från att vakna.
Likadant när jag kommer hem om kvällarna, jag går och lägger mig vid typ nio tiden för jag orkar verkligen inte vara vaken mer, hela kroppen liksom värker av trötthet och det känns som om att jag har en stor jävla säck med sten fästa i mina ben som gör det tusen gånger jobbigare att flytta mig.
Det spelar ingen roll om jag lägger mig vid 9 på kvällen och inte vaknar förrän vid 10 dagen efter, det spelar ingen roll hur mycket jag än sover och vilar. Kroppen blir inte piggare, hjärnan blir inte piggare, jag blir inte piggare.
Vet inte ens varför det är såhär, har aldrig vart trött på detta viset innan. Just nu tar allting bara emot så jävla mycket och all inspiration och kreativitet som jag skulle behöva använda mig mycket av i skolan är helt försvunnen. Jag har ingen aning om vad jag håller på med. Jag vet inte ens vart jag är på väg.
Likadant när jag kommer hem om kvällarna, jag går och lägger mig vid typ nio tiden för jag orkar verkligen inte vara vaken mer, hela kroppen liksom värker av trötthet och det känns som om att jag har en stor jävla säck med sten fästa i mina ben som gör det tusen gånger jobbigare att flytta mig.
Det spelar ingen roll om jag lägger mig vid 9 på kvällen och inte vaknar förrän vid 10 dagen efter, det spelar ingen roll hur mycket jag än sover och vilar. Kroppen blir inte piggare, hjärnan blir inte piggare, jag blir inte piggare.
Vet inte ens varför det är såhär, har aldrig vart trött på detta viset innan. Just nu tar allting bara emot så jävla mycket och all inspiration och kreativitet som jag skulle behöva använda mig mycket av i skolan är helt försvunnen. Jag har ingen aning om vad jag håller på med. Jag vet inte ens vart jag är på väg.
torsdag 2 oktober 2014
Önskar att jag inte hade lämnat sängen i morse.
Idag är verkligen en sådan dag som jag önskar att jag inte hade lämnat sängen. Den har innehållit så mycket dumma grejer att jag nästan känner gråten i halsen och bara vill lägga mig ner och skrika.
Om ni inte visste det så är det jävligt svårt att komma ihåg en persons utseende när man ska beskriva det för en polis. Man typ idiotförklarar sig själv att man inte kollat och lyssnat noggrannare trots att man egentligen vet att man borde kollat lite extra detaljer, men när det väl sker kommer man inte alls ihåg det som man lärt sig.
Har knappt ätit idag heller, endast typ tre mackor. Är inte ens hungrig. Det som hände idag tog mig tillbaka till de dåliga vibbarna ifrån Mc dondalds i Stockholm och jag är så äcklad av det att jag bara vill krypa ur mitt skinn.
Om ni inte visste det så är det jävligt svårt att komma ihåg en persons utseende när man ska beskriva det för en polis. Man typ idiotförklarar sig själv att man inte kollat och lyssnat noggrannare trots att man egentligen vet att man borde kollat lite extra detaljer, men när det väl sker kommer man inte alls ihåg det som man lärt sig.
Har knappt ätit idag heller, endast typ tre mackor. Är inte ens hungrig. Det som hände idag tog mig tillbaka till de dåliga vibbarna ifrån Mc dondalds i Stockholm och jag är så äcklad av det att jag bara vill krypa ur mitt skinn.
Oktober - Bröstcancermånaden
Nu har vi äntligen gått in i Oktober månad. En av mina favoritmånader på hela året, varför då? Jo för att det är Halloween. Men det är inte bara fest, skoj och utklädnad denna månad. Det är även den månad som rosa bandet säljer sina produkter mer än vanligt och under oktober månad är bröstcancern i "centrum" om man nu kan säga så...
Brukar alltid köpa en massa olika saker som stödjer bröstcancerforskningen. Till exempel köper jag alltid ett rosa band och sätter på min jacka. Jag brukar köpa olika krämer och andra saker som stödjer dem. Jag kommer ihåg när vi var i Jönköping för första gången med skolan (exakt ett år sedan idag faktiskt). Jag och Frida köpte då en låda chokladbollar med rosa socker på. De både gav pengar till forskningen OCH dämpade vårt godissug.
Trots att det endast är en liten summa pengar av priset som faktiskt skänks så känns det ändå bra när man har köpt någonting. Man kan inte ändra på allt men allt man gör kan ändra något. Alla pengar spelar roll.
Då jag själv känner personer som vart sjuka och gått bort i cancer så känns det alltid lite extra bra när man har gjort något som på något sett skänkt pengar eller gjort skillnad inom forskningen mot cancer.
Jag känner mig också nästan som en stamkund i ungcancer webshoppen. Alla pengar som de får in genom att sälja sina grejer går oavkortat till deras organisation. Pengarna från ungcancer går inte till forskningen för att hitta ett botemedel. De går till deras organisation som hjälper familjer som har någon cancersjuk. De hjälper de som är cancersjuka. De finns där så att man kan prata med någon som förstår, prata med någon som gått igenom all skit själv. De finns till för att unga cancersjuka inte bara ska kunna "leva" utan att de faktiskt ska ha ett riktigt bra liv utan att de enda tankarna i deras huvuden ska vara negativa och endast handla om död och sjukdomar.
Jag uppmanar er allihop som läser detta att gå och köpa något som stödjer rosa bandet. Gå in på valfri cancerdonationssida och skänka några kronor eller gå in på www.ungcancer.se och gå in i deras webshop och klicka hem något som passar sig samtidigt som du hjälper till att göra skillnad.
“Today we fight. Tomorrow we fight. The day after, we
fight. And if this disease plans on whipping us, it better
bring a lunch, 'cause it's gonna have a long day doing it.”
För att tillsammans är vi starka, ingen behöver gå igenom cancer själv. Vi är alla där. Tillsammans mot cancer.
Brukar alltid köpa en massa olika saker som stödjer bröstcancerforskningen. Till exempel köper jag alltid ett rosa band och sätter på min jacka. Jag brukar köpa olika krämer och andra saker som stödjer dem. Jag kommer ihåg när vi var i Jönköping för första gången med skolan (exakt ett år sedan idag faktiskt). Jag och Frida köpte då en låda chokladbollar med rosa socker på. De både gav pengar till forskningen OCH dämpade vårt godissug.
Trots att det endast är en liten summa pengar av priset som faktiskt skänks så känns det ändå bra när man har köpt någonting. Man kan inte ändra på allt men allt man gör kan ändra något. Alla pengar spelar roll.
Då jag själv känner personer som vart sjuka och gått bort i cancer så känns det alltid lite extra bra när man har gjort något som på något sett skänkt pengar eller gjort skillnad inom forskningen mot cancer.
Jag känner mig också nästan som en stamkund i ungcancer webshoppen. Alla pengar som de får in genom att sälja sina grejer går oavkortat till deras organisation. Pengarna från ungcancer går inte till forskningen för att hitta ett botemedel. De går till deras organisation som hjälper familjer som har någon cancersjuk. De hjälper de som är cancersjuka. De finns där så att man kan prata med någon som förstår, prata med någon som gått igenom all skit själv. De finns till för att unga cancersjuka inte bara ska kunna "leva" utan att de faktiskt ska ha ett riktigt bra liv utan att de enda tankarna i deras huvuden ska vara negativa och endast handla om död och sjukdomar.
Jag uppmanar er allihop som läser detta att gå och köpa något som stödjer rosa bandet. Gå in på valfri cancerdonationssida och skänka några kronor eller gå in på www.ungcancer.se och gå in i deras webshop och klicka hem något som passar sig samtidigt som du hjälper till att göra skillnad.
“Today we fight. Tomorrow we fight. The day after, we
fight. And if this disease plans on whipping us, it better
bring a lunch, 'cause it's gonna have a long day doing it.”
För att tillsammans är vi starka, ingen behöver gå igenom cancer själv. Vi är alla där. Tillsammans mot cancer.
onsdag 1 oktober 2014
Tokio Hotel då/nu
Alltså vad har hänt med mina gamla barndoms crushar? Man känner varken igen dem eller deras musik längre. Vet inte riktigt var jag tycker om denna förvandlingen. Saknar tiden när Bill hade sitt enorma svarta spretiga hår och sina alldeles för tajta jeans.
De har liksom gått ifrån detta:
Sedan började de ändras lite.
Men nu, år 2014 är de såhär. Helt ärligt så kan jag inte ens säga vem som är vem längre. Hade jag hört deras nya låtar nu hade jag heller aldrig gissat på att det var dem. De växte upp lite för mycket.
Min gissning är på att det är Bill i vit keps, Tom i svart keps, Gustav i glasögon och med uteslutningsmetoden så måste alltså den sista vara Georg. MEN VAD HAR HÄNT MED DEM!? Tom som var den snyggaste killen jag någonsin ser ut som vilken studentkille som helst, Bill har helt plötsligt växt ifrån sin ögon och läpp piercing och är nästintill oigenkännlig. Däremot Georg och Gustav som man aldrig nästan la märke till när de var "små" pågrund utav att de "såg sämst ut" (ledsen att säga det men ja, jag vart en sån utseendefixerad brud) MEN LIKSOM KOLLA PÅ DEM NU, PUBERTY YOU DID WELL.
Lite sorgligt dock att de har gått ifrån sin gamla stil så mycket. Föredrog dem som de var förr.
Alltså nej usch, vilka är dem ens längre.
Alla växer upp, jag fattar det. Men ni gjorde det fel.
Sex and white lies, handcuffs and alibies
Idag började Hogwarts logic följa mig på twitter samt favoritmarkerade och svarade på en massa tweets. Idag var en bra dag.
Är ledig idag också vilket innebär att mer chips kommer att ätas och ingenting kommer att bli gjort idag heller.
--------
Alltså tänkte på en sak om min så kallade blogg. Jag hatar att skriva om mitt liv, alltså typ vad jag gör om dagarna eller om jag har saker planerat. Det spelar liksom ingen roll om jag har ett fullspäckat schema och egentligen massa saker att skriva och berätta om. Jag kan inte få ihop en vettig text om det. För alltså helt ärligt, ingen bryr sig ju egentligen om vad jag har ätit till lunch eller vilken tid jag vaknade på morgonen.
Jag använder min blogg mer som ett minne. Typ som ett minne för alla konserter jag vart på, jag använder den för att komma ihåg olika citat eller lägga ut filmer jag sett på nu som jag tror att jag kommer vilja se i framtiden också. Jag använder min blogg som ett minnessåll.... (fy skäms på dig om du inte vet vad ett minnessåll är.)
Jag använder min blogg för att lätta på känslor om musik, artister, kändisar, Harry Potter, sagan om ringen osv.
Jag skriver inte gärna långa tidskrävande inlägg utan lägger hellre ut ett klipp eller en bild som sedan får tala för sig själv. För det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord.
Jag ser ju på statistiken att det är en hel del människor varje dag som kikar in och kollar på det jag lagt upp. Men varför? Varför dras folk till att läsa om mitt meningslösa liv där jag fangirlar över allt som har med musik att göra? Jag skriver ju inte ens några vettiga inlägg, allt här är ju bara så flummigt och oklart. Det är ju aldrig heller någon som lämnar en kommentar. Varför återkommer ni till min blogg varje dag?
Förstår inte alls detta och nu har jag rört till det ganska så mycket. Men det jag ville få ut av detta inlägg (som jag egentligen bara kunde sagt i början) var att om jag har något vettigt inlägg att skriva. Något som inte bara handlar om var jag gjort. Så kommer jag att lägga ut det, annars kommer jag att hålla mig till att mestadels göra inlägg om musiken och alla tusentalspersoner jag önskar att jag kände.Ok?ok.
Är ledig idag också vilket innebär att mer chips kommer att ätas och ingenting kommer att bli gjort idag heller.
--------
Alltså tänkte på en sak om min så kallade blogg. Jag hatar att skriva om mitt liv, alltså typ vad jag gör om dagarna eller om jag har saker planerat. Det spelar liksom ingen roll om jag har ett fullspäckat schema och egentligen massa saker att skriva och berätta om. Jag kan inte få ihop en vettig text om det. För alltså helt ärligt, ingen bryr sig ju egentligen om vad jag har ätit till lunch eller vilken tid jag vaknade på morgonen.
Jag använder min blogg mer som ett minne. Typ som ett minne för alla konserter jag vart på, jag använder den för att komma ihåg olika citat eller lägga ut filmer jag sett på nu som jag tror att jag kommer vilja se i framtiden också. Jag använder min blogg som ett minnessåll.... (fy skäms på dig om du inte vet vad ett minnessåll är.)
Jag använder min blogg för att lätta på känslor om musik, artister, kändisar, Harry Potter, sagan om ringen osv.
Jag skriver inte gärna långa tidskrävande inlägg utan lägger hellre ut ett klipp eller en bild som sedan får tala för sig själv. För det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord.
Jag ser ju på statistiken att det är en hel del människor varje dag som kikar in och kollar på det jag lagt upp. Men varför? Varför dras folk till att läsa om mitt meningslösa liv där jag fangirlar över allt som har med musik att göra? Jag skriver ju inte ens några vettiga inlägg, allt här är ju bara så flummigt och oklart. Det är ju aldrig heller någon som lämnar en kommentar. Varför återkommer ni till min blogg varje dag?
Förstår inte alls detta och nu har jag rört till det ganska så mycket. Men det jag ville få ut av detta inlägg (som jag egentligen bara kunde sagt i början) var att om jag har något vettigt inlägg att skriva. Något som inte bara handlar om var jag gjort. Så kommer jag att lägga ut det, annars kommer jag att hålla mig till att mestadels göra inlägg om musiken och alla tusentalspersoner jag önskar att jag kände.Ok?ok.
Saknar Kentfest. Saknar Stockholm.
- 108
+ 174
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)