Jag antar att det finns någon du skulle ringa om jag inte fanns

Solen skiner, det är cirka 16 grader ute, årets första grillning är gjord och bilarna är nystädade och tvättade. Är det nu vi kan kalla det vår på riktigt.

Ska spendera resten av dagen på mitt trädäck med Winnerbäcks musik strömmande ur min högtalare och möjligtvis en kopp kaffe till det också. Njuta helt galet av livet och vara så extremt tacksam för alla fina människor jag har i mitt liv. Det känns som att det är en väldigt bra dag att uppskatta allting lite extra, det känns lite lättare att se allt det fina med livet när det är varmt ute och allt bara ser så underbart härligt ut (nej jag har inte rökt på, jag är bara så lycklig att det börjar bli varmare och för att det endast är 12 dagar kvar tills jag åker till London).

Det här får vi aldrig, aldrig tillbaka

Hallåj.
Hade en lugn och återhämtande helg planerad. Så blev det inte. I fredags umgicks jag med min bror och hans vänner, mina bröder alltså. Linus har precis kommit hem igen efter cirka en halv evighet borta i andra änden av Sverige så man måste ju passa på när man har chansen liksom. Vi var i alla fall bara hemma hela kvällen, spelade och hade det väldigt trevligt.
Igår så var Sanna och jag inne i stan en stund. Vad passar bättre än lite systertid i Kalmar en sketen lördag liksom. Hade egentligen bara planerat att vi skulle stanna hemma och ha en lugn kväll tillsammans men ibland dyker det upp saker som gör att man helt enkelt får planera om allting. Så var det för oss igår och helt plötsligt så skulle jag, Sanna, Linus och Pontus in till stan och äta på Stars and stripes (av lite olika skäl dock). Utekvällen blev inte heller riktigt som planerat men hade så grymt kul med mina bros. De är så himla bra, allihop.

Alltså kvällen var fylld med sååå mycket kärlek och glädje att man inte kan annat än le när man tänker tillbaka på den. Så himla fina och bra människor alltså.

Du kan fall ett hundra gånger jag ska rädda dig.
Du kan slå mig ett hundra gånger jag ska älska dig.
Vad du än väljer kommer jag alltid att finnas där ändå.
Jag är svag för dig för du gör mig stark.
Jag är slav för dig, jag gör vad som helst.

Jag har tappat greppet, vet inte och och ut.
Vi kan ha trampat snett men det här är sinnessjukt.
Jag gör allt för att behålla förståndet.
Men jag har fastnat i ett beroende som håller mig fången för du är mitt knark. 
För visst kan bördan vara tung när man bär den på ryggen.
Men du är aldrig, aldrig ensam.

För alltså helt ärligt. Skulle inte klara mig en dag utan denna bruttan vid min sida. Hon är mitt knark. 

 

100 DAGAR KVAR TILL STUDENTEN

Hallå människor, hur rullar det?

-  Här rullar det på ganska ok faktiskt. Har de senaste dagarna kommit fett nära två personer som jag knappt kan förstå hur jag kunnat klara mig utan tidigare. De är så grymma.

För övrigt så är det endast  ETT HUNDRA dagar kvar tills jag tar studenten. Detta ska firas med en onsdags utgång. Förhoppningsvis blir det en bra kväll, men jag har ju med mig mina bruttor så vad är det värsta som kan hända liksom? (okej, jag kan tänka en hel del saker som skulle kunna gå rakt åt helvete, men man måste ju våga leva lite)

                                             I'm here to fuck shit up.
                                        Alright motherfucker listen up
                              This is for the fucking homies steady givin no fucks
                              If you wanna join the party put your middle fingers up
                              And when the music fuckin hits you better JUMP JUMP JUMP

När man vaknar upp efter en ganska jobbig natt med ganska lite sömn och det första man ser när man börjar kolla på mobilen är detta.

Alltså huuuur fin människa?? Blev liksom tårögd för att det var så gulligt, "I'm here if you need me". Tackar och bockar för att detta gjorde hela min morgon så mycket lättare, för att efter detta så orkade jag faktiskt samla ihop tillräcklig med energi för att orka gå upp och göra mig i ordning istället för att bara dra täcket över huvudet. 

Så tacksam för alla underbara människor i mitt liv.

Nä hörrni, nu är jag trött på det här. Jag är trött på att jag ständigt söker kontakt och vill att alla jämt ska kunna ge mig all uppmärksamhet när jag egentligen bara knuffar bort dem, sakta men säkert. Försöker intala mig själv om att jag till slut kommer att stå ensam kvar om jag fortsätter, jag lyssnar dock inte på mig själv. Ingen lyssnar på mig, varför skulle de ens. Jag har aldrig något vettigt att säga.

Jag är trött på att inte känna igen mig själv. Jag trodde att jag var på väg tillbaka. Jag trodde verkligen att jag skulle hitta mig själv igen men just nu känns det som om att den Matilda som satt och skrev på denna bloggen för ett halvår sedan är flera ljusår bort. Har så jävla kul på dagarna, alltså verkligen. På dagarna lever jag det livet som jag så länge längtat efter. Jag har kul och jag mår så galet bra. Det är när jag sitter ensam i mitt rum och tänker. Det är då allt sabbas. Jag kan inte vara ensam längre för det slutar alltid med att tankarna tar över mig, de äter upp mig inifrån och drar ner mig tillbaka till det stora djupa och mörka hål som jag äntligen lyckats klättra mig upp ifrån.

Och nu när jag väl börjat att tänka så känns plötsligt allting så jävla jobbigt. Liksom, mitt yrkesbevis..hur i hela helvete ska jag klara det. Det känns som om att allt vänder sig mot mig där, fast helt ärligt. Vem bryr sig. Eller typ det faktumet att jag om 101 dagar tar studenten och fortfarande inte har någon plan. VET NI HUR FORT 101 DAGAR GÅR!?

Fast å andra sidan så ska jag åka till london om cirka två och en halv vecka, det kommer att bli grymt. Sjukt slitigt men ändå. Så jävla grymt. Jag måste tänka på de positiva sakerna även fast det känns jäääävligt tungt att göra det just nu.

Jallavagodnattfuckallaer.

Som sagt, Winnerbäck förstår

"Jag har varit på krogar och barer det har hänt att jag ljugit och sagt att jag måste gå hem"

- Lars Winnerbäck

Lasse har liksom gjort mitt liv till en låt. Han träffade verkligen spot on med den meningen här uppe. Jag skulle i alla fall vilja kalla mig själv för expert på att ljuga och säga att jag ska hem. Slutar ju alltid så i alla fall så man behöver ju inte ljuga så mycket...

I alla fall så hade vi en "girls night out" i lördags. Det var mycket trevligt, träffade massa trevliga människor. Var inte hemma så jättesent men hade hunnit göra både det ena och det andra så det var nog bra att det slutade där det gjorde.
Igår spenderade jag mesta dels av dygnet med att äta och sova. En väldigt nödvändig dag efter en hård natt.

Idag då? grät mig nästan igenom ett matteprov och har efter det bara dränkt mina sorger i glass. Hade planerat att göra någonting kul men har cirka noll inspiration till någonting alls. Tänker ligga i sängen och deppa till svensk hiphop. Det kan ju vara ganska nice ibland också.. 

Fyra ifrån helgen - 

- Den från snapchat... jag ska aldrig mer lita på att ingen kommer att göra något dumt ifall de får låna min mobil. Ganska kul nu i efterhand visserligen men hur förklarar man allt dumt som skickades :)))