Missing you.

Jag kan inte ens beskriva med ord hur fruktansvärt ont det gör i mig varenda gång vi går förbi varandra utan att hälsa. Hur ont det gör i mig att de där blickarna vi utbyter bara är blickar som aldrig mer kommer att växa till meningar och skratt. Hur ont det gör i mig att se dig i närheten av mig utan att kunna gå fram och prata.

Men jag är för feg. Jag vågar inte gå fram, jag vågar inte säga hej. Är du fortfarande arg? Skulle du bli glad? Vad tycker du om allt som vart?

Största misstaget i mitt liv var att låta dig gå iväg. För fan brooorsan, det borde faktiskt inte vara såhär.

Se på fan, nu är de under samma täcke.

Ni vet när man plötsligt inte kan höra en enda låt på radion eller spotify utan att känna igen sig i den. Plötsligt känns det som om att alla låtar är skrivna ur olika scenarion ifrån ditt liv.

Liksom minst en mening i varje låt som jag hör får jag på något konstigt sätt flashbacks till någonting som jag har varit med om, någon konversation jag haft eller någon sömnlös natt med för många tankar. Helt utan anledning så har mitt liv förvandlat sig till en Taylor Swift låt som går på repris dag in och dag ut. Alla känner igen min historia nu för den spelas överallt. De vet bara inte att det handlar om mig, de vet inte att jag känner mig som om att alla mina tankar blir blottade. Det vet ingenting. Fast, vem fan gör det nu för tiden.

Det finns så många tankar, det finns så många låtar som sätter ord på dina känslor och när du tycker att du äntligen kunnat lägga allt åt sidan för en stund så spelas den där låten och allting rivs upp igen som ett sår som inte hunnit läka. Helvete, jag älskar musik för den gör mig hel, jag hatar musik för den förstör mig helt.

Winnerbäck och livet

Och en trappa ner fanns synder, sex och sprit 
Fast deras lagar förbjöd dem att gå dit
Så där satt dom nu och tugga sin oblat (men det är inget vidare faktiskt)
O dom lyssnade på en fest från källaren
Alla miljarder som kom till djävulen
Ja, där fanns plats för många fler
Så jag sa till John Blund, ta med mig ner

Och där inne var det fest med mat och vin
Ja där fanns alkohol och nikotin
(och amfetamin och nitroglycerin och gelatin och heroin
och limousine och kokain och nils farin och violin och
medecin och ren bensin)
Och inget var förbjudet enligt dom
Och några slog varandra och rökte hasch
Och några söp sin lever till en gulash
Ja, dom festade till blodet lyste rött
Men vad gör de när faktiskt alla redan dött?!

Vad är väl en riktigt bra fest!? 

Hallåhallå, nu vart det ett tag sedan sist igen. Har hänt lite grejer i mitt liv under veckorna som jag vart borta, dock ingenting som direkt har satt några större spår. Spenderade stora delar av denna veckan i Jönköping tillsammans med mina klasskamrater för att utföra vårt yrkesbevis. Det gick som det gick, det är dock ingenting som jag går runt och tänker på. Som min extremt tröstande vän sa "du ville ju ändå inte bli florist", det är ju faktiskt sant. Så vad spelar yb:t för roll. Är bara glad att jag har gjort det och att det äntligen är över. 
Lyckades dra på mig något skit när jag var där uppe och har känt mig lite småhänig de senaste dagarna. 
I torsdags var det valborg,en riktigt bra dag. Började dagen med att gå på stan tillsammans med Christoffer, sedan mötte vi upp mamma för gofika och mat i stan. På eftermiddagen åkte vi alla ner till Grönhögen där även moster, Jeppe och Alex var så åt vi lite gott tillsammans med dem också innan Sanna och jag åkte till Kalmar för en utgång. 
Hur kvällen slutade? Lite smått förvirrat, halv awkward och ganska roande. Trevliga men också ganska läskiga människor. Fick nästan pröva att spraya mitt försvarspray i ansiktet på några killar för att de "ville känna hur de kändes". Ni förstår alltså vilken nivå det var på den kvällen. Men jag hade kul och det är huvudsaken. 
Har spenderat hela denna dagen i paradiset och nu tänker jag ligga i sängen resten av kvällen och bara skratta åt hur mitt liv kan vara konstant awkward. 

Vi står på gatan, bryter meningar i mörkret

Hallihallå, hur rullar livet?
Solen skiner, jag är ledig, ska äta pizza i parken och har idag haft en hel massa kvalitetstid med både syster och mor. Det är dumt att klaga alltså.

I onsdags drog vi en utgång. En väldigt konstigt sådan också. Ingenting blev som planerat och kvällen var blandad med både hjärtesorg och skratt. Fick nya vänner och var hela tiden beredd på att det skulle bli bråk. Trots detta så var det en väldigt intressant kväll och trots allt som hände så hade jag det faktiskt väldigt trevligt och kvällen kryper sakta men säkert upp på en av de topp fem konstigaste kvällarna.

Minns dock inte att man var såhär trött efter en utgång, har nästan sovit mig igenom de senaste två dagarna, men jag antar att det är sånt som ingår.

Om en stund ska vi åka in till stan igen, pizza i parken. Lääängtar. Livet levererar verkligen en riktigt bra fredag. Imorgon ska vi iväg på kalas på dagen och sen kanske vi ska på ut på kvällen. Vi får se hur det blir med det där. Vi gillar ju inte direkt människor.

Hur som helst så hoppas jag att er fredag fortsätter att bli lika bra som min har vart.

Du är glad, det har jag sett på din statusrad och alla bilder ifrån någon bar. Där verkar du glad. Vi ses på stan, jag undrar om vi borde fika någon dag? Du säger absolut det låter bra. Men du har det redan bra.  Jag vet att jag är en idiot och hela stan vet vad jag gjort och jag förtjänar hur jag mår kom häll mer salt i mina sår.

Suddiga bar-toa-selfies-man inte minns är ju ändå ivet.

-

Brudarna är så bra.

Dom säger kärlek är en drog, jag tar vilken skit som helst
Men om kärlek är en drog är det ingen drog för mig
Jag vill inte vara ensam
Men vem vill vara ensam