Vi står på gatan, bryter meningar i mörkret

Hallihallå, hur rullar livet?
Solen skiner, jag är ledig, ska äta pizza i parken och har idag haft en hel massa kvalitetstid med både syster och mor. Det är dumt att klaga alltså.

I onsdags drog vi en utgång. En väldigt konstigt sådan också. Ingenting blev som planerat och kvällen var blandad med både hjärtesorg och skratt. Fick nya vänner och var hela tiden beredd på att det skulle bli bråk. Trots detta så var det en väldigt intressant kväll och trots allt som hände så hade jag det faktiskt väldigt trevligt och kvällen kryper sakta men säkert upp på en av de topp fem konstigaste kvällarna.

Minns dock inte att man var såhär trött efter en utgång, har nästan sovit mig igenom de senaste två dagarna, men jag antar att det är sånt som ingår.

Om en stund ska vi åka in till stan igen, pizza i parken. Lääängtar. Livet levererar verkligen en riktigt bra fredag. Imorgon ska vi iväg på kalas på dagen och sen kanske vi ska på ut på kvällen. Vi får se hur det blir med det där. Vi gillar ju inte direkt människor.

Hur som helst så hoppas jag att er fredag fortsätter att bli lika bra som min har vart.

Du är glad, det har jag sett på din statusrad och alla bilder ifrån någon bar. Där verkar du glad. Vi ses på stan, jag undrar om vi borde fika någon dag? Du säger absolut det låter bra. Men du har det redan bra.  Jag vet att jag är en idiot och hela stan vet vad jag gjort och jag förtjänar hur jag mår kom häll mer salt i mina sår.

Suddiga bar-toa-selfies-man inte minns är ju ändå ivet.

-

Brudarna är så bra.

Dom säger kärlek är en drog, jag tar vilken skit som helst
Men om kärlek är en drog är det ingen drog för mig
Jag vill inte vara ensam
Men vem vill vara ensam

Jag är

Jag är ficktjuven på centralen

Jag är bomben på terminalerna i väskan som lämnats kvar

Jag är de första kalla regnen

Jag är frosten där inget växer

Jag är halvåret av mörker i landet som gud glömde

Jag är tårgas i handväskan

Jag är självmordsstatistiken

Jag är glesbygden, Rohypnolen

Jag är svartsjukan, alkoholen

Jag är de snabba sms-lånen

Jag är dimman i minneslunden

Vinden på bron över sundet

Jag är kniven i innerfickan

Jag är alla vapen vi exporterat

Jag är soldaterna vid byarna

Jag är minorna

Jag röstar inte längre i valet

Jag är melodifestivalen

Jag är dom som går in i väggen

Jag är dom som går genom rutan

Jag bor i den största staden

Jag skänker pengar till Rädda Barnen

Min dator är full av bilder som aldrig borde tagits

Jag är handen som gungar vaggan

Jag är anonyma kommentarer

Jag är mobbningen på nätet

Jag är Big Macen du äter

Jag är allting runt om dig.

Jag vill skrika, gråta och aldrig mer öppna mina ögon.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I morse när jag vaknade var jag så ångestfylld, det kändes som om att ångesten åt upp mig inifrån och jag kände mig intryckt i ett hörn. Skolan ger mig en sån brutal ångest just nu, jag måste kämpa med matten, jag måste få klart mitt yrkesbevis och allt runt om det, jag måste utföra det och göra det bra samt stå inför en hel jury som dömer vartenda ord jag säger. Jag måste prestera hårt i allt just nu, både i skola och relationer. Jag orkar inte.

Just nu verkar det mesta som jag gör ganska hopplöst, liksom hur mycket man än anstränger sig så är det ändå alltid någon som inte tycker att det duger. Någonting som inte blir riktigt så bra som man hoppats på eller någonting som inte riktigt klaffat som det borde.

Som om att det inte skulle vara nog med den psykiska utmattningen så är jag fortfarande även extremt trött i både kropp och knopp efter den fem veckors långa influensan jag hade. Jag har inte återhämtat mig helt och kan plötsligt bli andfådd av att bara sitta still i soffan. Tydligen så slår mitt hjärta så fort och hårt också att det känns som om att man blir knivhuggen ifall man kommer för nära det.
-----------
Men nu när jag legat här i sängen ett tag, fått i mig både mat, chips OCH choklad samt kunnat skriva av mig lite så känns livet faktiskt en gnutta bättre igen. Hela denna dagen har vart en enda stor svacka men det kanske är på väg uppåt igen. I alla fall så vill jag tro att det är så och om det skulle vara så att jag är helt ute och cyklar och att dagen bara kommer att bli värre så har jag i alla fall choklad och chips. Så don't worry ppl, jag klarar mig. Det gör jag alltid.

Alex Gaskarths röst är finare än mitt ansikte.

Har sån sjuk jävla gåshus. Helvete vad begåvade dessa fyra killarna är. Är så stolt att kunna kalla mig för en hustler. De är liksom så jävla galet bra.