Tetralysal

Är så otroligt glad över att jag i februari tog tag i livet och gick till vårdcentralen så att någon kunde kolla på de konstiga utslagen mitt ansikte var fyllt av. Jag mådde så extremt dåligt över min hy då. Jag kunde knappt gå ut och hämta posten utan att känna att jag behövde sminka mig. Kände mig så äcklig, mitt ansikte var fullt utav stora variga utslag och sår.

Gick till vc och fick där veta att jag hade en infektion i ansiktet och att jag antagligen hade haft den i minst fyra månader. Han förstod inte varför jag inte hade gått dit tidigare och fått hjälp, men jag trodde bara att det var vanliga "tonårsfinnar" eller allergi då det bara blev värre ifall jag åt något med kryddor, trodde att jag hade någon sorts allergi och slutade äta vissa saker men märkte ingen skillnad.. Fick då iaf en tiodagarskur med Doxyferm . De hjälpte väldigt mycket i början, det tog bort den värsta infektionen och gjorde att jag ej smittade längre (vilket jag inte visste att jag hade gjort, som tur var så blev ingen smittad..så vitt jag vet iaf..) Men efter typ en vecka så slutade vi se resultat, fick då boka ännu en tid till en läkare.

Den andra läkaren höll inte riktigt med vad den första hade sagt och med lite krångel med telefon nummer och samtal till hudkliniken i Kalmar så fick jag en tremånaders tetralysalkur, precis som doxyfermen är detta ett slags antibiotika bara det att det ger resultat på långsikt. Tetralysalen skulle jag ta en tablett av två gånger om dagen. i tre månader...som sagt.

Eftersom att det är en långtidsverkande medicin så märkte jag knappt någon skillnad alls så fort som jag ville. Däremot hade läkaren sagt till mig att det skulle ta lång tid innan jag märkte något, så trots det att jag ibland bara ville skrika ut frustrationen för att det inte hände något så fortsatte jag ändå att knappra på det där tabletterna och tillslut så började jag märka resultat. Det första jag märkte var att utslagen började torka ut samt bli mindre. Rodnaden som fanns runt om dem försvann också sakta men säkert och plötsligt kunde jag börja visa mig lite utomhus utan att känna mig superäcklig.

I slutet av min tremånaderskur började jag känna av en hel del biverkningar. Illamående, yrsel, konstant trötthet och absolut noll matlust. Jag kände mig ständigt åksjuk. Det spelade ingen roll ifall jag stod upp, satt still eller åkte bil, det kändes hela tiden som att vara åksjuk. Vet faktiskt inte varför biverkningarna kom i slutet av kuren men har en teori om att det kan vara att jag vistades en hel del i solen och åt en hel del mjölkprodukter vilket jag absolut inte fick göra. Kanske inte alls berodde på det men det är iaf en teori.

Jag åt min sista tetralysaltablett den 15 juni denna sommaren och trots att jag fortfarande inte är helt nöjd med hur min hy är då jag fortfarande har en del ärr som sitter kvar så kan jag nu vista mig utomhus utan smink utan att känna mig äcklig. Jag skäms inte längre för hur min hy ser ut. Den håller på att läka och om det bara fortsätter som det gör nu så kommer min hy att vara utläkt och perfekt inom ett par månader.
Dock är jag alltid på vakt och alltid på helspänn så fort jag känner att jag får en liten enstaka finne någonstans. Ser alltid till så att det är rent och så då infektionen antagligen skapades genom ett sår eller en finne som det kom in bakterier i.
Hoppas verkligen att jag kommer slippa få tillbaka detta till hösten, min hy blir alltid sämre vid hösten, men det borde det inte göra och om det mot all förmodan skulle göra det så ska jag snabbare agera och få medicin utskriven istället för vänta i flera månader.

Hade kunnat visa en före och efterbild men vill fortfarande inte visa hur jag såg ut för det var verkligen hemskt. Att inte kunna titta sig i spegeln utan att känna sig ful och äcklig. Jag kan bara tänka mig hur folk som har det värre än mig känner sig. Det är inte roligt att inte kunna känna sig fin utan att behöva kleta på en massa smink och annat för att ens vilja visa sig bland andra människor. I mitt fall så hjälpte knappt smink, plitarna var extremt svåra att dölja och trots att jag gjorde mitt bästa för att folk inte skulle se det så var det omöjligt att dölja.

En dag, när jag känner mig säkrare och starkare så ska ni få se en bild. Så att fler förhoppningsvis kan se bilderna och släpa sig iväg till vårdcentralen för att få hjälp. Det finns faktiskt hjälp, det kan verka hopplöst och kännas som om att ni har provat allt, men det finns hjälp och alla borde ha rätten till att känna sig fina.