Galet hur kort tid det gått, galet hur mycket jag redan saknar dessa brudarna. Ugh, jag tror mitt hjärta blöder.
På champagnefrukosten mådde man.
Kolla bara på oss hur lyckliga vi alla var. Vi spenderade vårt sista dygn som klasskompisar tillsammans på bästa möjliga sätt. Såhär i efterhand är jag så jävla glad för allt, tänk om Sabina och jag inte hade varit spontana och valt denna linjen. Inte hade jag väl någonsin kunnat tro att jag skulle längta till skolan vartenda lov eller gråta när sommarlovet började för att jag ville tillbaka. De har jag gjort, mer än en gång. Inte hade jag väl heller kunnat tro att jag skulle träffa så många människor som idag betyder så galet mycket för mig, inte heller hade jag väl kunnat tro att allting till slut skulle lösa sig.
Bästaste HVFLO!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar