Jag är så jävla imponerad

Vilken jävla hjälte. Så duktig. 

Panik och ångestattacker

När man lever i dagens samhälle med all stress och alla krav så är det inte ovanligt att många personer lider utav ångest och eller panikattacker. Detta är speciellt vanligt bland ungdomar. Man måste leva upp till alla krav som finns, man måste se ut och va på ett speciellt sätt för att vara accepterad i samhället. Ibland känns det som om att man aldrig någonsin kommer att duga.
Det är fan inte konstigt att bägaren rinner över för så många personer med tanke på vilket samhälle vi lever i.

Hur som helst, jag hittade en lista som beskrev hur man ska bete sig mot folk som fått en panikattack och med tanke på att det är så pass vanligt i vår vardag så tänkte jag att det kunde vara en bra idé att dela med sig av den.

1. Symptom

Det märks sällan innan en person får en panikattack. När det väl slår till finns flera symptom, personen kan uppleva hjärtklappning, skakningar, tryck över bröstet, ont i magen, ökad puls, stickningar, domningar, svettningar, overklighetskänslor, illamående, yrsel eller börja hyperventilera.

– Om du märker något av symptomen hos någon kan du fråga om personen har upplevt det förut och om den känner igen symptomen. Symptomen kan vara olika från person till person.

2. Behöver inte åka till sjukhuset

En panikångestattack håller vanligtvis i sig i ungefär tio minuter. Sjukvården kan inte behandla själva attacken så det är inte nödvändigt att söka vård under tiden, det går bra att göra efteråt. Det bästa är att lyssna på personen.

– Känner personen att man ska åka in kan man göra det.

3. Lugna

Det är bra att själv vara lugn, då går det att hjälpa personen genom att ta lugna, djupa andetag tillsammans med den för att hitta lugnet och återta kontrollen över andningen.

– Det är viktigt att hålla lugnet själv. Är det en panikångestattack finns inte så mycket att göra just då förutom att finnas och stötta.

4. Lämna inte

Håll personen sällskap. Den som har en panikångestattack kan gå in i sig själv så det kan vara bra att tala med den under tiden.

– Försök att prata med personen och kanske stryk den över axeln för att visa att det finns någon där.

5. Fråga personen

Men alla vill inte ha samma typ av stöd så låt personen avgöra själv. Upplevelsen kan vara olika från person till person.

– Fråga personen. Det kan vara så att den inte vill ha någon närkontakt. Lyssna till personen i största möjliga mån. I vissa fall kan det bli värre ifall du tränger dig på med kramar eller annan beröring. Kolla först med personen. 

6. Förminska inte

– Du kan säga du förstår att det är jobbigt och att det går över, men gör det utan att förminska, det är viktigt att visa för att personen att den får uppmärksamhet och hjälp att hålla ut.

7. Prata efteråt

Direkt efter att någon haft en attack kan det vara bra att bara visa att du finns där.

– Stanna kvar, kanske fråga om personen vill ha vatten, ge beröring men främst stanna kvar

Efter lite längre tid kan det vara tillfälle att fråga om personen vill ha stöd för att söka hjälp om den inte redan har det.

– Ångestattacker kan leda till ett undvikande beteende som leder till ett mer begränsat liv, till exempel undvikande av vissa platser, miljöer eller situationer.

Kavli mjukost alltid på vårt frukostbord

Hustlers alltså, fyfan vilka bra människor.
I onsdags kom Josefin hit vilket resulterade i att vi hade tre fjärdedelar av vår lilla grupp samlad igen, galen känsla, galet bra. Vi spenderad kvällen med att dricka redbull vodka ur soppskålar, göra pizza, HA PREMIÄRVISNING AV STD - THE HUSTER EDITION, skåla med bubbel, "låna en cykel" och även kolla på när bäääbisarna vars hosts för thev APMA's.

Kvällen slutade kanske inte på bästa sätt och dagen efter var kanske inte heller riktigt som vi tänkt oss. Men vi hade fkn galna timmar tillsammans och jag ba läängtaaaar tills dess att vi är full trupp igen.
Nu är det dock dags att återgå till verkligheten igen, jobb hela dagen sen ikväll ska vi iväg på Uffe Lundell i slottsruinen.

Satt inne på facebook och kollade som vanligt när jag blev inbjuden till Harrys onsdagsutgång. Av ren vana gick jag in och scrollade igenom de inbjudna och de som sagt att de ska komma. Jag ska inte ljuga, besvikelsen var måttligt stor när jag insåg att inget av de namnen som jag hoppats på stod med i listorna.  Så vad gör man då? när man sitter där med en stor besvikelse och längtar tillbaka till de "bra" tiderna (som egentligen var en kass tid men som på något konstigt sätt lyckades göra mig lycklig). Jo, man gör det enda rätta. Man facebook stalkar.

Plötsligt kommer man på sig själv med att sitta där inne på personens systers kompis mammas gammelfarmors bästa vän och bara undra vad i helvete man håller på med. Jag har spenderat alldeles för mycket tid med att kolla upp vissa människor och det gör liksom inte saknaden till dem mindre. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få en sån där typisk onsdagsutgång på Harrys i februari. Men jag vet ju att trots att jag skulle få det, trots att det skulle vara exakt samma människor så skulle ingenting vara likadant. Det skulle inte kunna vara likadant för att för många saker har ändrats. Spelets regler har bytts ut och ersatt med nya, enligt mig mycket tråkigare regler och på grund utav det så skulle ingenting vara sig likt.

You are in pain, take your life with cocaine

Honey I want cola but you are cola light, the eagles fly without you. 

Hallå mina älskade vänner och ovänner! Hur leker era liv? (bryr mig inte egentligen men det är artigt att fråga.)

Helgen har vart skön, alltså riktigt skön. Har inte gjort något vettigt överhuvudtaget och det har vart asnice. I fredags efter jobbet åkte hela familjen ner till stugan där vi åt och drack gott, hade en perfekt kväll helt enkelt. Lördagen spenderades delvis i stugan och delvis hemma nerbäddad i min säng kollandes på gamla filmer och onödigt många gamla avsnitt av KUWTK. Tog ett kvällsdopp och la mig hyfsat tidigt. Vaknade vid 6tiden morgonen därpå av att jag fick sällskap. Gjorde inget vettigt på hela dagen vilket faktiskt var helt galet skönt. Nu laddar jag upp för ännu en arbetsvecka fylld med roliga besök och mysiga konserter i slottsruinen. 

Du kan lita på mig

1. Jag lovar att aldrig utmana din attityd och alltid älska dig och respektera dina åsikter och beslut.

2. Jag lovar att alltid stå på din sida varje gång det inte funkar med en kille. Du är den mest fantastiska personen i världen, så det är klart att han är en idiot och har begått sitt livs misstag som dumpade dig.

3. Jag lovar att hålla ditt hår när du kräks, före, under eller efter en utekväll.

4. Jag lovar att skratta vilt och högt om du trillar. Berusad. På rullskridskor. På cykel. På trottoaren. Jag skulle skratta så jag ska kissa lite i byxorna som straff.

5. Jag lovar att alltid påminna dig om att det kunde vara värre.

6. Jag lovar att berätta för dig när du gör ett misstag-och hjälpa dig med det.

7. Jag lovar att skydda dig från andra, det det är nödvändigt att skydda dig ifrån. Även om det är dig själv.

8. Jag lovar att vara med dig så snart som möjligt om du behöver det. Vare sig det är din adress via telefon, Skype eller någonstans i staden om du behöver en vän; mig.

9. Jag lovar att alltid berätta sanningen, när du ber om det. Även om det innebär att säga att din rumpa ser stor ut i dina nya byxor eller din favorit topp är alltför urringad för jobbet.

10. Jag lovar att ändra mig med dig om du behöver det; ja, vi har tillbringat sex månader på att hata din högljudda granne… Men han bjöd in dig en dag och sedan är han plötsligt väldigt söt.

11. Jag lovar dig att jag aldrig kommer att räkna med att du vill dela din chokladmuffins, din skål med glass eller ditt godis med mig. Därför tar jag dubbelt så mycket när vi har våra mysiga hemmakvällar.

12. Jag lovar att aldrig säga att du är tjock. Även om du äter en påse chips, en påse marshmallows och en chokladkaka. Jag sympati äter gärna med dig.

13. Jag lovar dig att jag aldrig kommer att berätta för andra om den natten du hade en one-night stand på semestern. Dina hemligheter är mina.

14. Jag lovar att jag kommer att stödja dig. Vare sig det handlar om att resa till andra sidan jordklotet eller köpa ett hus på landet. Men jag lovar också att jag aldrig kommer att låta dig glömma varifrån du kommer.

15. Jag lovar dig att jag kommer att hålla ovillkorligt om dig. I vått och torrt. Genom livet.

Mister en så står det tusen åter

En ganska viktig detalj var att jag inte kände som du. 

Ibland suger det att man inte riktigt kan sätta ett stopp för hur långt ens känslor ska gå. Att man inte kan sätta ett stopp när den ena börjar känna mer än den andra.  För tänk vad praktiskt och mycket lättare allt hade vart ifall man hela tiden kände exakt samma sak för varandra. 

Jag hatar känslor för att de har precis sabbat en vänskap för mig. De har faktiskt sabbat mer än en vänskap och ni skulle bara veta hur mycket sånt suger. 

Detta kommer alltid att slå mig right in the feels.

"It sucks beacuse no matter how much you mean to me, for you I'm always just gonna be another face in the crowd."


Det är ju så jävla sant, det spelar ingen roll hur mycket Jack, Zack, Rian och Alex kommer att betyda för mig för att jag kommer aldrig att vara något annat än ett till ansikte för dem. Grejen är den att det stör mig så mycket att stunder som till exempel när Jack kom till oss på Bråvalla, det är någonting som jag kommer kunna leva på en lååång tid framöver men det är också något som han inte längre tänker på, som inte alls var någonting stort för honom, det var liksom bara en vanlig dag i Barakattens liv. Eller typ som den veckan så Zack svarade på i stort sett alla mina tweets, skulle någon fråga honom om det nu så skulle han säkert inte ens minnas att han har gjort det.

Men självklart är inte det här någonting konstigt, de har så många fans och jag är bara en i mängden. Pojkarna blir bara större och större och det känns så himla bra att trots att de bara blir större och större och får fler och fler fans så är de fortfarande samma roliga och omtänksamma killar. Galet stolt över att kunna kalla mig för en hustler.

Let us live as Jane and Tarzan

Seriöst, han är en sån jävla hjälte och han vet inte ens om det själv. Jag önskar att jag fick chansen att kunna berätta för honom, låta honom få veta.

 

I want him in the most unromantic way

Jag har knappt jobbat alls men ändå så känns det som om att jag missar hela sommaren. Jag är inne på min andra arbetsvecka av måååånga och jag är sjukt glad över att jag får chansen att vara här och jobba för utan detta så skulle jag vart köörd.

Men ändå så känner jag längtan, längtan till en riktigt dagsfylla eller en sensommar kväll med härlig musik och goa vänner. Så som en sommar ska vara alltså. Dock så är ju inte vädret något att hurra för så förstår egentligen inte varför jag sitter här och klagar när jag vet att det ändå inte hade blivit av något trots att jag hade vart ledig.

De kommande veckorna har jag dock en del saker planerade. Till att börja med så kommer Josefin hit några dagar, ska bli galet kul att träffa henne igen. Sen så är det konserter i sluttsruinen även denna sommaren. Ingenting kommer väl slå förra sommarens Sweet, Slade och Smokei kväll med söta scenarbetare och gratis öl men tror att detta kan bli riktigt bra i alla fall. Har biljetter till både Tomas Ledin och Uffe Lundell. The gubbs still going strong liksom. Kanske även att det blir en sväng till kalmar för att lyssna på Roxette.  Någonstans häribland ska jag även försöka att hinna med att träffa lite vänner. Jag ska fira min syster som fyller år och möjligtvis partja lite också. Så jag kommer ju inte att bara sitta inne på kontoret eller ligga i sängen och dega. Jag har fullt upp då det säkerligen kommer att dyka upp spontana promenadkvällar, turer till Kalmar och sena kvällar på systerns balkong.

En sista minuten till valfritt soligt ställe

Det lockar så mycket. Just nu lockar det så mycket att lite snabbt packa ihop en väska med det nödvändigaste, köpa en flygbiljett och hamna där jag hamnar. Spendera dagarna på stranden och hela nätterna på en halvsliskig bar med alldeles för mycket fylla.

En typsik jävla charter resa, det är det enda som jag verkligen vill göra just nu. Komma bort ifrån allt. Då hade man mått.

Förlåt om jag stör stör stör dig i natten men jag vill in i ditt huvud och aldrig komma ut

Dagar som dessa, när jag sitter här med ögon som nästan går i kors trots alldeles lagom många timmars sömn så brukar jag tänka. Jag brukar tänka på allt mellan himmel och jord som har hänt eller som händer i mitt liv.

Idag har jag mycket tid för att tänka. Jag tänker tillbaka på alla gånger jag ramlat omkull, jag tänker tillbaka på alla gånger jag kunnat resa mig upp igen för att någon stått bredvid och tagit tag i min hand och hjälpt mig lite på traven.
Jag tänker tillbaka till de kvällar som man kanske har konsumerat lite för mycket alkoholhaltiga drycker som ibland slutat i tårar och kaos men som ibland har fått en att glömma de där tunga tankarna som gnager i ens huvud hela dagarna och där med kunnat somna med ett leende på läpparna.
Jag tänker tillbaka på de perfekta kvällarna i stugan tillsammans med min familj, när vi alla är samlade och umgås. De där kvällarna som är guldvärda och som jag inte skulle byta ut mot någonting.
Jag tänker tillbaka på alla de bästa stunderna som jag har haft tillsammans med mina bästa vänner, till exempel de gångerna vi hoppade i hamnen med kläderna på och bad några tyskar ta kort på oss eller när vi satt i en häck i typ en timme för att vi inte visste vilken katt som "tillhörde oss".
Jag tänker tillbaka på alla personer som jag sårat. På alla personer jag behandlat som skit trots att de inte förtjänat det. Trots att jag hade lovat mig själv att denna gången skulle det vara annorlunda.
Jag tänker tillbaka på de stunder jag alltid stått upp för mina vänner, alla de gånger jag lyssnat och funnits där och klappat dem på ryggen när de behövt någon som finns där utan att döma.

Jag scannar igenom vartenda litet minne jag har. Ibland skrattar jag till, jag ler när jag tänker tillbaka på hur jag och Metal-Erik sjöng oss hesa till Björn Rosenström, jag ler när jag tänker tillbaka på den sjuka London resan jag genomförde med totala främlingar som idag är nära vänner till mig. Jag går sönder. Jag går sönder när jag tänker på att jag ibland gett upp allt jag haft för att kunna stötta någon som jag senare fått veta inte skulle göra detsamma för mig. Jag går sönder när jag tänker på att jag aldrig någonsin kommer att kunna vara tillräcklig för alla. Jag går sönder när jag tänker på de vänner som jag har förlorat, jag känner hur hjärtat värker när jag tänker på alla de vänner som jag kommer att förlora.

det är som som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv