Jag är så galet sugen på en ny tatuering. Alltså hallå, det är nästan ett år sedan jag gjorde min förra, ja alltså, ett år i februari då men ändå. ETT ÅR. Wow, det innebär att det alltså är ungefär ett år sedan jag träffade personen som jag har sån extrem hatkärlek till. Jag vill att den personen ska kämpa för mig medan jag själv bara ska kunna ge personen tid när jag känner för det. Egentligen är det nog tvärtom, det är nog jag som kämpar och personen som bara ger mig tid när hen känner för det. För det spelar ingen roll hur bra och tillfredsställd jag är med livet just nu. En liten del av mig är fast i februari och vill inte släppa taget och ni får säga att jag är dum i huvudet men jag tror att en tatuering skulle kunna hjälpa mig på vägen att släppa det.
Jag är redan en bra bit på vägen till att komma över det men de senaste månaderna har det känts som om att allting bara stannat upp, jag har försökt förtränga och jag har försökt att få mig själv att inse att det aldrig skulle lett till någonting bra. Därför tror jag att en tatuering som symboliserar denna tid skulle vara bra för mig. För då skulle jag jämt bära det med mig, jag skulle inte behöva oroa mig för att jag skulle glömma allt hur det var och allt som jag kände. Jag skulle bara inte behöva tänka på det hela tiden.
Och det skulle ju inte vara så att jag skulle göra något MAJOR, Det skulle bara vara någonting litet. Typ en hajfena och vågor. Kanske ett ankare, kanske en sträckgubbe med sjömanshatt. Ni vet, inget stort och galet. Bara någonting litet på vägen för att hjälpa mig må ännu lite bättre. För ni vet, de som är kvar nu är som ett kliande, svidande skavsår som irriterar mig som mest när jag ska sova eller har fått spendera lite för mycket tid själv med mina tankar.
Jag är ledsen hjärnan, men festen är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar