Idag la jag ut en bild på instagram. En bild på mig själv, inget jätteovanligt egentligen men texten jag skrev till den är ändå någonting som skrämmer mig. Väldigt mycket. Jag skrev "Det är egentligen jävligt mycket begärt av mig att folk ska känna igen mig efter alla år när jag själv ser mig i spegeln flera gånger i veckan och undrar vem fan det är som stirrar på mig" jävligt klyschigt tänker säkert ni. Jävligt tragiskt tänker jag.
Det är verkligen så sant, flera gånger i veckan händer det att jag ser mig själv i spegeln och undrar vem det är. Jag känner inte igen mig själv, jag ser inte ut på långa vägar så som jag minns mig själv och så som jag tror att jag ser ut.
Det har hänt vissa dagar att jag ibland sminkar mig, stirrar på mig själv i spegeln i några minuter och sedan sminkar av mig igen. Jag förstår inte hur jag ena dagen kan se så himla annorlunda ut i mitt smink även fast det varje dag läggs på exakt likadant och lika mycket.
Att jag vissa dagar kan känna mig så himla fin i en sminkning eller ett klädesplagg och dagen efter kan känna mig så himla obekväm i det jag har på mig och det jag kletat på i ansiktet för att det inte alls är så som jag tror att jag ser ut.
Förstår ni hur jävla jobbigt och läskigt det är att se sig själv och inte känna igen sig? Det är inte så att jag har ändrats något på insidan, där är jag samma som alltid. Det är bara utsidan som jag inte känner igen. Jag vet verkligen inte vad orsaken är, det bara är så just nu.
Det är så himla svårt att förklara allt detta och jag är tveksam på att ni kanske ens kommer förstå mitt svammel överhuvudtaget. Men det spelar egentligen ingen roll. Jag skriver mest för min egna skull, för att ventilera mig själv och förhoppningsvis så kommer jag att förstå mig själv även om några år när jag ser tillbaka på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar