Ångestladdat

Hej bloggen, det var ett tag sedan.
Imorgon ska jag till läkaren på förmiddagen sen skjutsar mamma mig till Kalmar där jag ska provjobba hela eftermiddagen. Jag ska jobba i en blomsterbutik och just nu är min ångest över det så brutal, jag känner mig värdelös. Jag kan ju ingenting om blommor  eller hur man sätter ihop dem längre och mina tidigare jobb inom blomsterbutiker har alltid vart så ångestfyllda då jag alltid känner mig så himla pressad.
Till råga på allt så är jag och Carson ensamma hemma i Mörbylånga idag då Alex jobbar imorgonbitti och inte ville gå upp så tidigt och mamma och pappa är i Grönhögen och sover. Jag förstår dem alla och missunnar dem absolut inte den där extra timmen att sova eller det där lilla extra myset på kvällen, jag hade gjort samma sak. Men när jag sitter här hemma med ångest upp till halsen och är mörkrädd så känns allting ganska hopplöst. Som tur var har jag Carson så helt ensam och övergiven är jag ju inte, dock är han minst lika mörkrädd som mig så vi är lika hopplösa båda två på kvällarna.

På lördag fyller jag år, 20 jävla år. Bolagsdagen som käre tätis så fint hade kallat det. Jag är helt vettskrämd samtidigt som jag är förväntansfull över det. Mina födelsedagar som alltid är fyllda med ångest och panik för att jag är så rädd att det ska hända något dåligt. Varje år händer det någonting och jag känner mig inte lugn förrän jag vet att alla har kommit hem oskadda på kvällen. Har inte firat mig på min födelsedag på flera år eller gjort något särskilt alls den dagen men i år ska vi faktiskt åka till Kosta och gå på deras julmarknad, det ska bli supermysigt. De ska tydligen ha en massa fakesnö (ifall det inte finns riktigt dvs) och julmarknader är ju alltid mysigt. Det längtar jag till.

Nu ska jag, Carson och min ångest bädda ner oss i sängen och kolla på någon film. Ha de.