Or do I gotta scream like I did every day when I was a troubled teen,
Do you want to know my past and see every single scar and know what they mean?
Känner att jag nog måste förklara mig lite. Jag vet att jag jämt framstår som en extremt negativ och bitter människa, vilket jag till viss del är. Jag hatar att inte ha rätt och ifall någonting inte går som planerat kan det förstöra en hel dag för mig. Jag vet inte heller vad jag vill göra i mitt liv, jag går ju fortfarande på gymnasiet, snälla tvinga mig inte att veta exakt vad jag vill göra med livet, inte än i alla fall.
Men alltså, jag är inte negativ jämt. Jag kan och är faktiskt glad och positiv ofta också, bara det att ifall någon frågar mig och ifall jag pratar med människor som jag egentligen inte känner så bra så är det så himla mycket lättare att beskriva och ta fram min negativa sida, för den känns enklast och enkelt är bra.
Jag vet också att jag varit väldigt frånvarande på sista tiden, vet inte riktigt varför. Känner knappt igen mig själv och orkar knappt göra något annat än att bara sitta och glo in i en vägg, att le och skratta har känts som det jobbigaste som jag kan tvingas göra. Det var väldigt mycket som var på gång samtidigt förra månaden och som jag skrivit i tidigare inlägg så vart jag nästan uppäten av stressen. Det är nog lite av det som håller sig kvar än samt att jag fortfarande är väldigt stressad och det kommer att ta lång tid innan jag kommer att bli av med den. Men jag kämpar och ska hitta tillbaka till mitt gamla jag, det kommer bara att ta lite tid. Så snälla, ge inte upp om mig, jag kommer att komma tillbaka igen!
Hon lyckas i alla fall alltid att sätta ett leende på mina läppar, hur tungt det än känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar