Ni vet när man plötsligt inte kan höra en enda låt på radion eller spotify utan att känna igen sig i den. Plötsligt känns det som om att alla låtar är skrivna ur olika scenarion ifrån ditt liv.
Liksom minst en mening i varje låt som jag hör får jag på något konstigt sätt flashbacks till någonting som jag har varit med om, någon konversation jag haft eller någon sömnlös natt med för många tankar. Helt utan anledning så har mitt liv förvandlat sig till en Taylor Swift låt som går på repris dag in och dag ut. Alla känner igen min historia nu för den spelas överallt. De vet bara inte att det handlar om mig, de vet inte att jag känner mig som om att alla mina tankar blir blottade. Det vet ingenting. Fast, vem fan gör det nu för tiden.
Det finns så många tankar, det finns så många låtar som sätter ord på dina känslor och när du tycker att du äntligen kunnat lägga allt åt sidan för en stund så spelas den där låten och allting rivs upp igen som ett sår som inte hunnit läka. Helvete, jag älskar musik för den gör mig hel, jag hatar musik för den förstör mig helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar