Måndagen, den enda dagen hemma på två veckor spenderade jag inte ens hemma. Jag hjälpte Sanna att städa huset och var med under en husvisning. Spenderade kvällen inne i stan och tänkte lägga mig tidigt eftersom att vi skulle upp tidigt på tisdagsmorgonen, men ja...let's face the fact. Man lägger sig aldrig tidigt när man behöver det. Vaknade på tisdagsmorgonen och visste helt ärligt inte om jag levde eller ej. Har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, febern höll på att äta upp mig, hostan hade blivit värre igen och att bara tänka tanken på att öppna ögonen gjorde så jävla ont. På något sätt så lyckades jag i alla fall ta mig upp, klä på mig och gå ut i bilen. Herrejesus vad jag frös. Jag trodde att den nya istiden var runt hörnet. Jag var nästan till 100% säker på att jag skulle frysa ihjäl den dagen. Försökte att sova bilresan upp till Stockholm men att hitta en bekväm position med ett brutet revben är svårt nog i sängen. Vi stannade i Nyköping och åt mat, alltså min mat var så god..längtar typ tillbaka till den där tallriken med hamburgare och pommes. Ändå så lyckades jag den dagen endast trycka i mig ett pomfritt eller två, ajaj den svider alltså.
Väl framme i Stockholm gick jag raka vägen upp på rummet och la mig, sov i några timmar innan det var dags att bege sig bort mot Gullmarsplan och mitt kära fryshus. Stod i kö i några timmar, kom in, hamnade nästan längst fram med en gång och föll återigen in i något extas när banden började spela. Issues var först ut den kvällen och TBH fyfan vad jag är besviken på dem. Man hörde absolut ingenting utav deras musik då det var en bas någonstans som dånade och överröstade allt. Ty kändes bara så jävla awkward och jag kände hur mitt hjärta brast när någon annan är Case satt bakom trummorna. De spelade klart sin omgång och Sleeping With Sirens entrade scenen. Alltså, jag har alltid haft lite problem med sws, inte för att jag inte gillar deras musik. Den är grymt bra. Jag gillar bara inte Kellins attityd, den där som säger att jag är störst bäst och vackrast no matter what you say liksom. Dock så gjorde de ett riktigt bra framträdande och publiken var grym. Sist men absolut inte minst ut var Pierce the veil. Ojojoj, sätiken vad de gillade att vara där uppe på scenen. Det riktigt lyste om Vic, han älskade publiken och han älskade scenen. De bjöd på ett GRYMT framträdande och alla var verkligen taggade på att vara där.
Stort jävla hjärta till publiken den kvällen. Det var inte knuffningar, inga trängningar, de som letade sig fram till scenen och stod längst fram för att få vatten gick senare tillbaka till sina platser längre bak. Alla sjöng med och jag kände mig lite som en stolt mamma när jag stod där bland alla de där människorna. För liksom, kommer man ifrån Neck Deep publiken där man är van vid att gråta av smärta och typ frukta livet till att sedan komma till denna publiken där alla tog hand om varandra kändes bara så himla bra. STOR FET JÄVLA GULDSTJÄRNA till er.
Dagen efter mådde jag fortfarande skitdåligt och febern var fortfarande skithög. Spenderade förmiddagen med min familj på Zetas handelsträdgård. Florren i mig dog lite när jag såg alla fina utrymmen och saker. Sedan åkte vi iväg för att köpa en tjocktröja till mig för att jag skulle undvika att frysa ihjäl. Hittade inte bara en tjocktröja utan även de skorna jag ska ha på min bal. Sanna tyckte att de var förskräckliga men jag gillar dem! Gofikade lite innan mamma och pappa lämnade mig och Sanna att dö ensamma i den knugliga hufudstaden, Vi åkte då direkt till stan och checkade in på vårt andra hotell och låg och degade där hela dagen tills det återigen var dags att bege sig ut mot Gullmarsplan och de underbara fryshuset. När vi återigen kom ut dit så trodde jag nästan att vi hade hamnat på fel ställe, tidigare gånger när vi har vart där så har det varit långa köer för att komma in. Nu var det typ sju personer i en trappa framför oss. Men! vi var på rätt plats och trots att det bara var typ 50 pers på konserten så var de ändå helt okej publik! Först ut var det svenska bandet Like Torches, bra musik men inte riktigt min stil. Efter dem klev Chunk no captian chunk ut och gjorde sitt, samma sak där..bra musik men inte riktigt min stil. Efter dem var det Less than Jakes tur. Alltså blev nästan lite småchockad när de kom ut på scenen för de såg verkligen inte ut som jag trodde att de skulle göra samt att det var ett av de banden som jag förväntade mig minst utav men som ändå levererade en sån jävla bra show. De hade så kul uppe på scenen och fick igång publiken med hjälp utav maskotar, ballonger och toapapperskanoner. Grymt bra show, grymt bra. Efter dem var det dags för huvudnumret som denna kväll var Yellowcard. Inget band jag har lyssnat på men denna kvällen handlade inte om mig utan om Sanna och hennes favoritband. Yellowcard spelade sina låtar extremt bra live, hade dock nästan förväntat mig lite mer publiknärvaro efter den showen som LTJ hade bjudit på bara några minuter innan. Men Sanna var nöjd med kvällen och då är jag också nöjd!
Sista dagen i Stockholm för denna gång spenderades på MariaArt school of makeup and hair där jag förvandlades till Zombie (vilket dock inte behövdes så mycket smink för i mitt skick...). Hade det fett trevligt med sminkösen, Chucky och andra zombies. Fett coolt att se hur folk lager för lager förvandlades till något annat än de som först klev innanför dörren. Satt i sminket hela dagen innan det var dags att sätta sig på bussen och äntligen åka hem igen. Febern var fortfarande skyhög och efter stoppet i Ringarum visste jag verkligen inte om jag skulle överleva bussresan. Mådde så förskräckligt dåligt, jag trodde helt seriöst att jag skulle behöva bäras ut från bussen, som tur var piggade jag på mig lagom tills vi kom till Kalmar och kunde med egna ben gå bort till bilen innan nästa dåliga svacka.
Skulle egentligen spenderat de nästkommande dagarna med att hjälpa Sanna att flytta men var sängliggandes och mitt revben värkte av bara tanken på att röra mig. Var även hos läkaren som konstaterade att alla mina värden var precis så bra som de kunde bli och att jag var så gott som frisk. Det enda hon hade att anmärka på var att mitt hjärta slår "obehagligt" fort. Fick det dock senare bekräftat att jag har influensan vilket förklarar en hel del faktiskt.
Och nu då? Vad gör jag nu när mina drömveckor är slut? Jag sover cirka 19 timmar om dygnet och spenderar extremt mycket tid i Kalmar. Njuter utav påsklovet och har ångest inför mitt yrkesbevis. Dricker en hel del finkaffe och lyssnar endast på svensk musik. Folk tycker att jag behöver lite "uppåttjack" men jag tror att det räcker med en glassbåt eller två.
Har fortfarande så mycket mer att berätta för er men just nu har min hjärna kramp pga allt tänkande, alla minnen och allt fokuserande på att formulera förståeliga meningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar