So I'll cut my wrists and black my eyes, so I can fall asleep tonight

Depression smittar inte. Man blir inte själv deprimerad bara för att man pratar eller umgås med någon som är det. Man kan må dåligt, känna sig helt otillräckligt och bli nedstämd när man umgås med personer med depression. Detta har dock inte något som helst att göra med personen som lider utav det. Det har att göra att man sitter där, ser hur ens kompis mår skitdåligt och överväger att avsluta sitt liv. Man sitter där och känner sig så otillräcklig för att hur mycket man än hoppas, ber och önskar så kommer inte personen att må bättre. Man vill kunna säga de där perfekta orden, ge de där perfekt helande kramarna och man vill verkligen att orden "allt kommer att bli bra" ska vara sanna. Men det vet man inte, att leva med depression är som att ständigt leva i en värld där allt är grått och det enda du kan se är nackdelar med dig själv och negativa saker, det är svårt att se det positiva och fina med sig själv utan depression så ni kan ju bara föreställa er hur det är att försöka se någonting positivt överhuvudtaget när de negativa rösterna i ditt huvud skriker om hur värdelös du är.

Men som sagt. Depression smittar inte. Att ha vänner som lider utav detta, att höra dem berätta om hur de ser på livet. Hur de känner sig och höra hur världen ser ut för dem. Att få höra dem dela med sig av deras första tankar när de vaknar på morgonen och deras sista innan de somnar på kvällen. Allt detta har verkligen fått mig att växa som människa. Jag har fått så mycket insikt i hur många människor det är som verkligen mår psykiskt dåligt och som varenda dag kämpar för att ens kunna fortsätta att andas. Jag har fått inse att alla har brister. Att alla tar skada och att man ska inte vara för snabb med att döma andra för man har absolut ingen aning om vad de går igenom.

Jag är ändå så galet lyckligt lottad över att ha så många extremt fina människor i mitt liv som litar så pass mycket på mig att de vill berätta om hur de mår. Att de vill berätta om hur de kämpade sig igenom dagen men att de tack vare ett litet sms eller samtal tyckte att det ändå kändes lite lättare. Det krävs inte så mycket. Lyssna, stötta och finnas där. Man kommer långt på det och jag tror verkligen att fler människor skulle behöva lära sig att lyssna på folk för man lär sig så extremt mycket om livet genom att bara lyssna på andras erfarenheter.

Kämpa, ni är asbra.