Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I morse när jag vaknade var jag så ångestfylld, det kändes som om att ångesten åt upp mig inifrån och jag kände mig intryckt i ett hörn. Skolan ger mig en sån brutal ångest just nu, jag måste kämpa med matten, jag måste få klart mitt yrkesbevis och allt runt om det, jag måste utföra det och göra det bra samt stå inför en hel jury som dömer vartenda ord jag säger. Jag måste prestera hårt i allt just nu, både i skola och relationer. Jag orkar inte.
Just nu verkar det mesta som jag gör ganska hopplöst, liksom hur mycket man än anstränger sig så är det ändå alltid någon som inte tycker att det duger. Någonting som inte blir riktigt så bra som man hoppats på eller någonting som inte riktigt klaffat som det borde.
Som om att det inte skulle vara nog med den psykiska utmattningen så är jag fortfarande även extremt trött i både kropp och knopp efter den fem veckors långa influensan jag hade. Jag har inte återhämtat mig helt och kan plötsligt bli andfådd av att bara sitta still i soffan. Tydligen så slår mitt hjärta så fort och hårt också att det känns som om att man blir knivhuggen ifall man kommer för nära det.
-----------
Men nu när jag legat här i sängen ett tag, fått i mig både mat, chips OCH choklad samt kunnat skriva av mig lite så känns livet faktiskt en gnutta bättre igen. Hela denna dagen har vart en enda stor svacka men det kanske är på väg uppåt igen. I alla fall så vill jag tro att det är så och om det skulle vara så att jag är helt ute och cyklar och att dagen bara kommer att bli värre så har jag i alla fall choklad och chips. Så don't worry ppl, jag klarar mig. Det gör jag alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar