Ni vet när man blir skitsur på sig själv för att man hittar sina gamla halvfärdiga fanfics och typ börjar hata sig själv för att man aldrig skrev klart dem?
Läste tre av de fanfics jag en gång i tiden började skriva på (det var i sommras) två av tre är faktiskt helt okej (skrytskryt) plus att en av dem är på ENGELSKA, hur ambitiöst är inte det. Hade glömt bort i stort sett allt som hände i dem och hade det inte vart för det att jag är så gaaaalet självkritisk skulle jag nog ha publicerat i alla fall en av dem på wattpad. Jag menar, där kan jag göra det anonymt och ändå få positiv/negativ respons. Vågar liksom inte ens låta någon av mina närmsta vänner eller familjemedlemmar läsa dem, det känns som om att jag blottar hela min sjuka hjärna och som om att jag skulle bli dömd rakt åt helvete om jag skulle låta någon annan läsa av de.
Nä, det är nog bäst om de förblir endast för mina egna ögon.
Det sjuka är att jag som alltid har problem med att formulera mig överallt annars har fått ihop det väldigt bra, det är ju långt ifrån perfekt men ändå.Jag är nöjd....tror jag. Att skriva om något man verkligen gillar och tycker är kul är verkligen sååå mycket lättare än att sitta och försöka knapra ihop en berättelse som man egentligen inte alls känner något för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar