Det tog mig en vecka men nu börjar jag äntligen komma över denna resan. Känner inte längre bara för att lägga mig ner på marken och dö för att jag vill tillbaka. Jag har nu kommit till en hanterlig nivå av denna besatthet och livet håller på att gå vidare. Man kan liksom inte stanna upp allt och bara längta tillbaka hela tiden, man måste blicka framåt och fortsätta med sitt liv, hur grymt det man upplevt än har varit.
Märkte redan igår att jag börjat komma över det lite, dock hade jag nog inte kommit över det lika mycket som jag trodde när jag nästan började gråta i skolan för att alla pratar om att de ska till Stockholm i helgen och kolla på Avicii. Är inte ett dugg avundsjuk på konserten men är avundsjuk på att de ska åka till Stockholm och förhoppningsvis uppleva något lika bra som jag fick göra förra veckan.
Det var grymt
grymt
grymt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar