Ni vet när man går i flera månader och hoppas på att en person återigen ska höra av sig precis som den gjort varenda dag det senaste året. Man väntar på att få det där smset eller samtalet som ska göra så att allt blir som vanligt igen. När det aldrig kommer så bestämmer man sig för att helt enkelt gå vidare och försöka att glömma det som vart.
Så dagarna flyter på och du har lärt dig att livet går vidare. Du har äntligen börjat sova ordentligt på nätterna och tankarna har börjat återgå till det "normala" då du plötsligt hör din smssignal, tar upp mobilen och läser det. Personen som lämnade dig full av tankar och frågor har skickat det där smset som du i flera månader gick runt och väntade på. Personen ber om ursäkt för att det blev som det blev och vill att ni ska ta upp kontakten igen. Du känner dig splittrad. Ditt hjärta och din hjärna slåss, ditt hjärta säger till dig att du gärna vill prata med denna personen, du vill ha den i ditt liv och att den ska bry sig om dig hela tiden. Samtidigt så slår hjärnan emot och säger till dig att det faktiskt var denna personen som fick dig att gråta dig till sömns flera nätter i veckan, att det var denna personen som var anledningen till påsarna under dina ögon och att det var denna personen som nu kommer krypandes tillbaka som lämnade dig helt utan anledning.
Du vill följa ditt hjärta och lyssna på vad det säger samtidigt som du vet att din hjärna är så mycket smartare och att du antagligen borde lyssna mer på den än på något annat. Din kropp krigar mot sig själv och det tar så mycket energi att du återigen ligger där gråtandes på kvällarna och önskar att alla tankar och känslor bara skulle kunna klippas bort eller i alla fall censureras lite i ditt liv.
Du vill kasta saker i golvet, skrika tills rösten försvinner och slita ut och förstöra allt för personen. Endast att den själv ska få känna på hur det är att tvingas känna det du kände när du blev lämnad. Du vill berätta för den hur värdelös du kände dig när du en dag fick veta att du inte dög längre. Du vill att personen ska ge dig svar på alla de frågor som virvlade runt i ditt huvud när du blev lämnad, varför, hur och kunde du gjort något för att förhindra det? Du vill att personen ska få känna samma smärta som du gjorde hela dagarna, när du gick runt och undrade ifall den tänkte på dig överhuvudtaget eller ifall du helt enkelt bara var ett avslutat kapitel i personens liv som aldrig mer skulle läsas.
Men så står du där i valet och kvalet och funderar på vad du ska göra. Det kommer aldrig att bli lika bra som det var förut, du kommer alltid att gå runt med rädslan att det ska hända igen. Att allting ska verka funka som det ska men att du en dag står där igen, lämnad med tusen frågor som aldrig kommer att få svar.
Men det skulle ju faktiskt kunna bli bra också, ni skulle kunna "leva lyckliga i alla era dagar" och aldrig mer behöva oroa er för att det ska hända något. Ni skulle kunna få ett jättebra liv om du bara vågar släppa in personen helt i ditt liv igen.
Valet och kvalet sliter dig isär och plötsligt står du där vilsen i dina tankar. Utan varken mening eller mål. Hoppas på att det du väljer kommer att vara det rätta och att du lyckas välja det som blir bäst för dig. För det kommer alltid att finnas de som är bättre. Men för någon kommer du att vara bäst och att duga precis som du är. Det gäller bara att våga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar