Måste sluta noja.

Blir så nojig varje gång jag hör de första meningarna av somewhere in Neverland, "Say goodbye to the halls and the classes, Say hello to a job and the taxes
The weekends with old friends spilling into 9 to 5 routine,Tell me how you feel over and done with
Like your life is a map with no compass to guide,At the bar drinkin’ way too much,We sing along to "Forever Young".

Tänker bara på studenten varje gång jag hör det stycket. Liksom det passar ju in precis på hur livet kommer att vara efter studenten, inga mer lektioner utan bara jobb hela tiden. Man kan inte längre träffa sina vänner när man vill, det måste alltid passa in i allas "9 to 5" schema och allt känns så jävla stelt och styrt. JAG VILL INTE. 
Plus att det suger värre än makaroner utan stuvning att inte kunna lyssna på en av sina favoritlåtar utan att få ångest över studenten. Fuck my life.