En förebild, min förebild, mannen i mitt liv.
När jag var liten så var det bara pappa som kunde tvätta håret på mig, det var bara pappa som kunde borsta mitt hår utan att det gjorde ont, det var bara när pappa gjorde välling till mig som den var god...och det var även min pappa som fick mig att hata barn, ett smart drag om man inte vill ha barnbarn ;))
Pappa är personen som jag går på nerverna hela tiden, han är personen som jag alltid mobbar, han är personen som alltid står ut med att jag trackar ner på honom utan att han ens blir arg. Han är personen som jag hela tiden testar gränserna på men han blir aldrig arg på mig, han är ibland jävligt trött på mig och har säkert önskat att jag hade bott någon annanstans ibland, men trots att jag alltid går honom på nerverna så älskar han mig fortfarande lika mycket.
Jag klarar mig inte utan min pappa, han ställer alltid upp och hjälper till om jag behöver hjälp. Han har suttit många senakvällar med mig och tragglat mattematik för att jag ska kunna få godkänt på mina prov, tårarna har sprutat på mig under dessa mattekvällarna men han har hela tiden hjälpt mig så gott han kunnat, att jag sedan är efterbliven och ändå inte fattar är ju en annan femma.
Skulle kunna skriva en hel roman om hur mycket han har gjort för mig och hur mycket jag älskar honom men det får räcka såhär för att inga ord kan beskriva det på bästa sätt.
Pappa, jag älskar dig så mycket att jag inte ens vet vad jag ska säga för att du ska förstå. Du är bäst!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar