Don't tell me who I should be And don't try to tell me what's right for me Don't tell me what I should do

Alla säger till mig att jag är för gammal för att ägna mitt liv åt band "det är sånt som 14åringar gör", "du är 18 år, snart vuxen...sluta bry dig om bandmedlemmar".

Nej. Jag må vara 18 år och ska räknas som vuxen men det här är den personen jag vill vara. Jag vill ägna mina lediga timmar åt band och musik. Det är min hobby. När jag var i Stockholm i februari insåg jag att detta faktiskt är den jag är. Jag har under hela min barndom lyssnat på Green day, Good charlotte och Simple Plan MEN när jag gick på köpingskolan/skansenskolan så vågade jag inte vara den jag ville. Man ansågs vara en så kallad "emo" om man lyssnade på annat än glad pop musik och gillade man att sminka sig med kajal var man annorlunda. Jag ville passa in, så jag gömde den delen av mig som älskade musik. Jag började sakta men säkert att hitta tillbaka till mig själv när jag började lyssna på Ozzy men det var inte förrän jag var i Stockholm som jag verkligen insåg att det här är det jag älskar.

Musiken, sammanhållningen mellan publiken och bandet och känslan av att känna igen sig i en låt. Att hitta en låt som lika gärna hade kunnat vara skriven direkt till dig.

Jag är nu så säker i mig själv att jag vågar skita i vad folk tycker om mig och min musiksmak. Tycker de att det som jag lyssnar på är skit eller att jag lägger för mycket pengar på bandkläder / konsertbiljetter osv så är det deras problem. Jag är väääldigt glad över att den delen som jag gömde undan i mig själv kunde bryta sig ut för att jag har saknat det.

Min allra första "ungdomsskiva" som jag köpte var Simple Plans skiva "Still not getting any" och guuud vad jag lyssnade sönder de låtarna. De spelades om och om och om igen. Det albumet släpptes för tio år sedan och det tog mig cirka åtta år att kunna hitta tillbaka till den musikglädjen som jag kände när jag för första gången lyssnade på låtarna och jag måste medge att jag faktiskt kände mig ganska cool när jag hoppade runt i min simple plan tröja och skreksjöng sönder halsen till shut up!


Det jag ville få ut med detta inlägget var att SKIT i ifall någon tycker att du är konstig på grund utav det du lyssnar på för musik, hur du klär dig eller vad du har för intresse. Huvudsaken är att du är nöjd över hur ditt liv ser ut.