Varför längtar du till den dag då du ska fylla sju när den tiden snart är här endån.

När jag var liten brukade jag stoppa in mina armar i tröjan för att låtsas att jag inte hade några armar.Jag startade om tv spelet varje gång jag visste att jag skulle förlora bara för att jag är en sådan dålig förlorare och jag levde för mottot "man brukar få en andra chans". Jag sov med alla mina gossedjur så att ingen skulle känna sig ensam & jag gav dem mer och bättre plats i sängen än åt mig själv.Det svåraste valet jag hade var om man skulle spela de klassiska super mario eller de med hästen.Brukade ställa mig bakom dörrar för att skrämma nästa person som skulle gå förbi,det slutade alltid med att jag gav upp för att personen tog för lång tid och för att jag blev kissenödig.Att låtsas sova gjorde man hela tiden för att pappa skulle bära mig till min egna säng trots att jag visste att det fanns vissa chanser att mitt huvud kunde slå i en dörrkarm. När det regnade och det föll många regndroppar på en ruta brukade jag låtsas att de tävlade mot varandra och jag hade alltid en droppe som jag hejade på.Jag satt alltid vid datorn endast för att göra runda cirklar och konstiga mönster som man sedan fyllde i på paint.Mina enda falska vänner var skuggorna när dem försvann från mig när jag lekte skuggleken själv.Julafton och födelsedagar var det bästa som fanns för att jag fick paket och fick träffa släktingar jag inte ofta träffade,idag ger jag hellre bort paketen än tar emot dem och det jag lever för är att se personer jag älskar le.Jag duschade och gjorde det jag skulle när jag duschade istället för att göra det jag gör idag, ta viktiga beslut och tänka efter vad man borde sagt till någon och vad man kanske ska säga. När man var liten ville man inget hellre än att bli äldre. Nu när man är äldre vill man inget hellre än att bli liten igen, den logiken går inte ihop för mig. Varför är man aldrig nöjd.

Nu när man har fått sin önskan om att bli äldre, fått ta egna beslut, bli självständig,att få kunna åka längre än till affären själv, Att kunna vara hemifrån trots att det blivit mörkt för länge sen. Varför är man endån inte nöjd. Man inser att det vuxna livet inte är någon dans på rosor som man trott enda sen man var liten. Man har alltid trott att de vuxna har haft det så lätt, det har bara varit för dem att åka till sitt jobb som de självklart älskade för annars skulle de aldrig jobba där för att sedan komma hem och ta det lugnt. Man hade ingen uppfattning alls om pengar,mat,städning,jobb,räkningar, hyra osv. Det enda man tänkte på var, gud vad skönt att vara vuxen, slippa alla läxor som skolan ger en, slippa göra en massa redovisningar osv. När man  kommer in i tonåren inser man hur fel man haft, vuxenlivet är ingen dans på rosor, de flesta trivs inte på sina jobb, de sliter häcken av sig med en skit dålig lön för att sedan komma hem till skrikiga bortskämda ungar. Många skämmer bort sina ungar trots att de knappt har pengar till att köpa mat för dagen. Man vill inte att ens barn ska veta om att man inte har oändligt med pengar och gör därför allt för att dölja det.

Jag är extremt bortskämd. Jag snäser mot min familj när vi pratar utan att egentligen ha någon anldening till det. Jag fick nästan alltid det jag pekade på i leksaksaffärer och det skäms jag lite för idag. När jag gick i ettan så brukade jag och mina kompisar disskutera om vi var bortskämda eller inte. Alla skrek nästan i mun på varandra att jag var den bortskämdaste av dem alla bara för att jag fick mycket när jag var liten. Det får jag fortfarande, utan min familj vet jag inte vad jag skulle göra och jag skämms så enormt över mitt beteende.

Jag borde inte skälla på dem så mycket som jag gör, jag borde heller inte sura ihop ifall det inte blir den maten jag vill eller ifall något inte blir som planerat.Jag borde vara tacksam och nöjd med det jag har. Det är jag men jag kan inte visa det .Trots att jag är hur tacksam som helst och vet hur bra jag har det så gör jag ingenting för att visa min familj det .Jag beter mig som om att jag aldrig blir nöjd trots att det inte alls krävs så mycket för att göra mig nöjd. Men som i den översta texten jag skrev så känner sig säkert många andra igen sig och inser att dem inte heller har nöjt sig med att få sin önskan om att bli äldre uppfylld.

Mitt nyårslöfte ska bli att försöka visa på ett helt annat sätt än att skika och tjura ihop. Jag ska visa min tacksamhet genom att försöka ta det lugnare, tänka positivare och bli gladare. Det är lättare skrivet än gjort men jag ska verkligen försöka. Jag ska även ta mig tid till att verkligen mysa till det för hela familjen ibland. För något år sedan gjorde jag alltid "familjekvällar" där vi antingen spelade något eller där vi gjorde spel eller frågesporter som jag själv har hittat på. Jag borde kanske ta och försöka att hitta på sånt igen fast denna gången nu något mer som passar alla lite bättre och inte bara med saker som jag tycker är kul. Jag ska även oftare överraska dem med lyx frukost eller kvällsmat, för det är ni verkligen värda. Jag älskar er alla till universums slut och tillbaka flera tusen gånger om och jag lovar att jag ska försöka ändra mitt beteende.