hahah oj

För lite mindre än ett halvår sedan så hade en vän som jag inte längre har kontakt med kärat ner sig i någon kille. Hon bad mig att skriva till honom & det gjorde jag. Fick dock inte svar på detta smset fören NU. Haha, fatta vilken chock. Har inte pratat med personen på flera månader och hade helt glömt bort att jag skickat detta smset. Började i stort sätt asgarva när jag fick svaret, de tog fram så många gamla minnen. Först tänkte jag om jag skulle drivit men insåg att jag har mognat och bestämde mig helt enkelt för att inte svara.

Jag klarar mig bra utan personen men när jag tänker efter så saknar jag våra galna samtal & alla de minnen vi skapade tillsammans på de åren vi var vänner. Hon var lixom den jag kunde berätta allt för och helt seriöst trodde jag aldrig att vi skulle sluta vara vänner. Men jag hade en väldigt dålig period och irriterade mig på henne hela tiden. Vi bråkade hela tiden den sista månaden & tillslut kom vi fram till att de inte längre var någon ide att fortsätta försöka. Ibland saknar jag henne & ibland känner jag att jag är starkare än någonsin. Ibland har jag funderat på att skicka iväg ett sms men har övertalat mig själv om att det är bättre om jag inte gör det. Det skulle bara bli stelt och jag tror att ifall jag skulle skicka ett kik meddelande nu så skulle de igen bara sluta med bråk och då skulle jag bara ångra att jag skrev något från början.

Jag kan säga såhär, skulle hon skriva till mig och vara helt förkrossad skulle jag inte tveka en sekund på att ställa upp för henne. Jag har lovat henne att alltid stå vid hennes sida & trots att vi inte skriver till varandra eller ens slutade som vänner så skulle det vara en självklarhet för mig att ställa upp för henne.